År 2006 skrev jag en bok om framtidens äldreliv för KK-stiftelsen. Tillsammans med Håkan Eriksson, professor på Karolinska Institutet, Carin Daal på KK-stiftelsen med flera. Boken, som kom att heta Äldrelivsbranschen, visade att framtidens äldre helt avviker från bilden av äldre som en homogen grupp individer som gillar att spela bingo och väva. Nej, varken bingotumlare eller solvning var intressant för de nya generationerna äldre. I själva verket såg vi en väldigt besvärlig, irriterande, knepig och mycket heterogen grupp seniorer med helt andra intressen. Efter flera tusen intervjuer, ett antal kvalitativa studier och forskningsgenomgångar kunde vi vara säkra att det vi såg inte bara var en hägring utan också en gigantisk möjlighet för de som tog den. Vi fortsatt att följa äldre på samma sätt som de unga då 30 och 40-talisterna kan vara minst lika intressanta som de yngre födda under 2000-talets första decennium.
Ålderism
Varumärket GANT blev förbannade när vi visade att deras nyckelmålgrupp var en +60 årig man som ville klä sig i premiumkläder. De vidtog omedelbart krisåtgärder och genomförde en föryngringskampanj och faktum är att de som idag älskar varumärket är 59 år. Lyckat? Det var åtminstone starten på ålderismen som i sig innebär att ingen vill bli förknippad med äldre eftersom det av någon anledning anses förödande.
Det jag såg i mina värderingsanalyser var sex olika äldrearketyper som var väldigt olika varandra och som var och en innebar en möjlighet för varumärken såväl som företag. Men också för att uppmärksamma ansvariga aktörer på att äldreomsorg och vård behöver anpassa sig till en ny verklighet. Tänk Calle Jularbo som ersätts av Keith Richards och/eller hur en kvinna i studien utbrast att väva är lika attraktivt som en bajskorv i en jacuzzi. Dags att tänka om och göra rätt.
Arketyper
De sex arketyperna beskrivs enklast med hjälp av lika många personas som representerar vardera arketyp:
- Solidaristen Gudrun har idealistiska och förändringsbenägna värderingar och ville rädda världen.
- Karriäristen Bruce ville fortfarande arbeta och såg framför sig ett aktivt äldre liv med konsumtion (GANT) och när det behövdes var det personligt anpassad omsorg som han föredrog.
- Kollektivisten Maude månade om sin hembygd. Omsorg i hemmet så länge som möjligt.
- Traditionalisten Tore älskade det svenska men hade mest hälsoproblem.
- Egoisten Mick hade den allra mest förändringsbenägna inställningen till livet. Samtida kultur och teknologi fascinerade honom.
- Konservativa Ria som faktiskt var den enda gruppen som hade förtroende för äldreomsorgen.
Storleken på de sex arketyperna är dock inte beständiga och det kommer förändra bilden alltmer över tid.
Medan Karriäristen Bruce och Egoisten Mick kommer mångdubblas minskar Traditionalisten Tore och Konservativa Ria.
Värdet för framtiden
Vad spelar denna studie för roll? Är det inte bara meningslöst psykologiserande som inte har större värde än horoskopspalten? Det spelar större roll än vad ni kan tro eftersom våra mänskliga värderingar är kulturens och samhällets DNA som kommer påverka alltifrån politiska sympatier, konsumtionen och de förväntningar som äldre kommer att ha på sitt äldreliv. Den dagen när Mick och Bruce förväntar sig en utflykt till Sweden Rock eller en personlig guidning av Olafur Eliassons nya utställning, vad kan då hemtjänsten eller ett äldreboende erbjuda? Eller när de vill dricka sprit eller använda droger? Flyga till New York, köra bänkpress eller skapa sitt eget liv på Metaworld. Visst kommer de också bli drabbade av sjukdomar och demens och i slutet ska vi än så länge alla dö. Men fram tills dess kommer levnadsbanorna och förväntningarna att se mycket annorlunda ut.
Den felande länken
Under många år har det talats om digitaliseringen inom äldrevård och omsorg. Vem har inte sett den lilla gulliga robotsälen Prato som ligger i famnen på en dement äldre dam. Men handen på hjärtat, vad har digitaliseringen gett en bransch som är beroende av människors vilja att vårda en annan? Kan en robotsäl, aldrig så gullig, verkligen ersätta en varm, kunnig hand. Självfallet inte. I själva verket har digitaliseringen mest inneburit hårdare kontroll av medarbetarna på minutnivå. Sannolikt en kvalitetsförsämring i all sin Tayloristiska och rättvisemaximerande effektivitetshysteri.
Vi har inget val
När nu också teknologin börjat komma i kapp så ser vi nya möjligheter och framtida scenarion vid horisonten. Digitalisering och Ai kommer på bred front. Det är Ai och sensorik som verkar vara det mest intressanta spåret. Det kan vara i form av blöjor med sensorer som skickar en signal när den är våt och enklare övervakningsalgoritmer som först gör sin entré.
Det kan också vara AI-analys av sängar där varje rörelse analyseras och kan predicera den omsorg den äldre kan behöva. Det japanska företaget Sampo har tillsammans med Palantir skapat en lösning som gör det möjligt att minska personalen med 15 procent. Möjligheten att monitorera hälsostatus och ställa diagnos med hjälp av gigantiska dataset är på frammarsch. Vi är bara i startgroparna av en utveckling som kan komma att hjälpa framtidens äldre ur knipan att kanske inte få den hjälp man behöver i sin ålderdom.
Bortom framtiden
Vi ser applikationer för Metaverse som kan låta den äldre leva som sitt yngre jag i den annan tid. En del av dessa system förväntas att användas i terapeutiska syften, för exempelvis de som lider av demens eller depression medan andra applikationer är ren underhållning. Varför skulle inte jag som Karriärist vilja spela gitarr live för hundratusen pers eller starta ett fiktivt företag i en parallell verklighet? Ännu längre bort kommer allt fler digitala lösningar inkorporeras i våra kroppar och göra oss yngre eller åtminstone fullt funktionsdugliga både kognitivt och motoriskt.
Tuffa konsekvenser
Tekniken finns, politikerna vill men närmare sanningen är att de unga inte längre vill arbeta i vård och omsorg. Det handlar om våra värderingar. Vi behöver sätta 410 000 personer i arbete i välfärden i Sverige till år 2031. Under samma period ökar det totala antalet personer i arbetsför ålder i vårt land bara med 253 000. Polis, militär, skola, vård och omsorg är några av de branscher som kommer att behöva många fler personer i framtiden. Utöver dessa nämnda branscher kommer den gröna omställningen med batterifabriker och fossilfritt stål att kräva sitt i arbetskraft. En enorm huggsexa om kompetens blir resultatet. Kanske blir det en av de kommande decenniernas största elaka problem.
Hur ska vård och omsorg klara denna utmaning? Svaret är enkelt: det kommer de inte att göra. Det är därför AI behövs. Det finns inte resurser för att ge fler i äldreomsorgen den lön som de förväntar sig och som de är värda. Vi vet att de unga uppfattar vård och omsorg som något äckligt, med dåliga chefer, för lite personal och för dåliga villkor. Bilden är mycket negativ. Idag är det bara 7 procent av de unga som kan tänka sig att välja vård och omsorg som sitt framtida yrke. Det är inte underligt. Quattroporte tog fram ett antal kommunikationsinsatser som skulle kunna öka antalet som väljer vård och omsorg med 20 till 30 procent. Men det är långt ifrån tillräckligt. En droppe i havet.
Konsekvensen är att vi kommer att se färre arbeta i vård- och omsorg trots explosionen av äldre. De som jobbar kvar kommer behöva ha en annan kompetens. En slags hybrid mellan analys/data och omvårdnadskompetens. Bruce. Mick, Gudrun och de andra kommer inte få den vård och omsorg som de förtjänar. Det blir till att betala själv eller göra uppror. Vad fan får man för pengarna?! är kanske ett budskap som aldrig varit mer passande.
Läs mer om vår studie Kompetenshaveriet och delar av rapporten här.
Writes about society, design, architecture, cars and climate.