På söndag går Italien till val. Oredan är total i världens mest irrationella land. Ann Lindhe, Jean-Claude Junckers & co oroar sig för vad som ska hända då klassens busigaste barn väljer lag. Kan det italienska valet kanske rentav säga något om det kommande svenska?

Jag har varit väldigt många gånger i Italien. Jag har levt där kortare perioder. Studerat, jobbat och förfärats. Fallit pladask och förälskat mig i världens kanske mest irrationella land (möjligen i konkurrens med Indien där jag också vistats en hel del). Sverige och Italien är mycket olika. Francesco Morace, en ledande futurist och sociologiprofessor beskrev sitt land med ett kort och koncist uttalande, kryddat med stark italiensk språkmelodi: In Italy a green light is just a suggestion. Jag skrattade först, men förstod snart att det är blodigt allvar. Morace menade att vi i norr, med våra starka välfärdssamhällen, är söndercurlade, ett tillstånd som eliminerar vår förmåga till improvisation och kreativitet. Men Italien är självklart inte bara kaos, det är ju faktiskt inte slumpen som placerat världens mest betydelsefulla designmässa, ledande designindustri och den främsta konstbiennalen i Italien, enligt professorn. Nu är det val i detta sofistikerat oberäkneliga land.

Det italienska valet med svenska glasögon

Inför valet är det väldigt jämt mellan de regeringsalternativen i opinionsmätningarna och många tror att det kommer vara nästan omöjligt att skapa en ny regering. De spelteoretiska resonemangen dominerar nyhetsbevakningen.

Det Demokratiska partiet leds av Matteo Renzi och skulle kunna liknas vid Sveriges socialdemokratiska parti. Som ett rödgrönt mittenparti med liberala inslag, påminner det om Stefan Löfvéns våta dröm. Renzi är på många sätt Italiens Löfvén, men en yngre, och självklart mer välskräddad upplaga och inte minst en betydligt våtare svärmorsdröm.

Femstjärnerörelsen skapades av komikern Beppe Grillo för dryga åtta år sedan och för tankarna till ett stort, humoristiskt Junilistan med Hanif Bali som tongivande person. Populistiskt, modernt och oberäkneligt.

Forza Italia är Italiens Alliansen med sina konservativa, liberala och kristdemokratiska värderingar. Skillnaden mellan Berlusconi och Kristersson kan knappast överdrivas; om Silvio är en De Tomaso Pantera är Ulf en Saab Sonett. Trots sina 81 år vägrar mediemogulen växa upp. Gasen i botten med risk för böter och avåkningar spelar ingen roll för den riskvilliga chauffören.

Lega, tidigare Lega Nord, är motsvarigheten till våra svenska Sverigedemokrater. De har länge varit emot invandringen och är EU-skeptiska. Nu breddar de sin väljarbas till mellersta och södra Italien. Många tror att de kommer att göra ett bra val. Vi är mer osäkra.

De fria och jämlika är Italiens vänsterparti och i stark opposition till Socialdemokraterna (Demokratiska partiet). Lite som Jonas Sjöstedt med tillskott av testosteron.

Italiens Bröder är en mer rumsren variant av Nordiska Motståndsrörelsen. Partiet anses av vissa kunna bli del av en framtida italiensk regering. Det borde inte hända men enligt våra mätningar är scenariot inte helt omöjligt.

Vem vinner valet?

Hur ser det då ut i våra Big Data analyser? Vårt system Q-Ball ser mönster även i detta val. Med reservation för att våra italienska källor är förhållandevis få, tror vi att valet blir en favorit i repris. I begreppets allra vidaste tolkning. Högerkoalitionen med Forza Italia och Lega, med frontfigurerna Berlosconi & Bergamini, kommer att göra ett bra val och tar sannolikt över makten. Forza Italia vill driva en expansiv finanspolitik. Lega vill bli mer fristående från EU. Valet i Italien visar på en liknande splittring som vi ser i Sverige och många andra europeiska länder. EU kommer inte att jubla över utgången.

För att få möjlighet att regera kommer många väljare och politiker få svälja förtreten, acceptera och vänja sig vid oheliga allianser av alla möjliga slag. Den tid då ett parti eller ens ett block kunde dominera verkar vara över. I nuläget drar pragmatiska personer med viss Machiavellisk talang det längsta strået.

Kanske kan vi jämföra det troliga italienska valresultatet med scenariot Alliansen bildar koalition med Sverigedemokraterna. Jag antar att det är föga möjligt. Eller är det? Sex månader är lång tid ett valår och mycket kan hända.

Vår italienske Beppe verkar inte vinna denna gång heller.

Färdig?

Ja!

Peter Majanen