QP-kollen

 

Céline Dion-effekten räckte inte för att rädda president Trump och allt tyder på att nästa president heter Joe Biden. Men det hängde på ett hår. De opinionsmätningar som visade att utmanare Biden skulle vinna med bred marginal hade fel även denna gång. Precis som nämnda opinionsmätningar hade fel 2016. Precis som mätningarna hade fel om Brexit. Nu är det dags att erkänna att de som verkligen förlorade valet var opinionsinstituten.

En knapp vecka innan valet skrev jag att valutgången skulle bli jämnare än vad många trodde. Jag skrev också att det fanns möjligheter för Trump att vinna. Mot alla odds. Det var inte stora chanser till vinst men större än de 10 procent som angavs av opinionssajten FiveThirtyEight.com. Jag baserade min hypotes på mätningar gjorda med hjälp av big data och AI och inget annat. Céline Dion-effekten är en musikalisk metafor. Det handlar om att många människor skäms att erkänna att de gillar den berömda sångerskan och på samma sätt känner många skam att berätta för någon att man sympatiserar med Donald Trump. I linje med detta antog jag att opinionsmätningarna underskattade presidentens verkliga sympatissiffror.

Hur såg det då ut den sista månaden innan valet i vårt big data-system Q-Ball.

Det var mycket jämnt men Biden drog ifrån då Trump blev sjuk i covid -19 mellan 1-9 oktober. Biden var också starkare en period mellan 19-22 oktober innan Trump slutspurtade riktigt bra. Under perioden hade Joe Biden totalt ett medelvärde på 224 och Trump 223. Poströsterna gjorde jobbet åt Joe Biden.

Jag tror att det är dags att inse att det sätt vi hittills mätt opinionen, och andra företeelser, inte längre förslår då dessa mätningar har en ganska svag koppling till verkligheten. Traditionella mätningar fångar snarare sociala normer än verkliga förhållanden. Digitaliseringen erbjuder, de facto, bättre förutsättningar än de traditionella mätningarna någonsin kommer kunna erbjuda. Metodutvecklingen måste ske nu, annars riskerar allmänheten att förlora förtroendet till mätningarna och kommer betrakta dem som en del av ett mediekomplex driven av en egen agenda. Det finns ingen tid att förlora.

70 miljoner röstade på Donald och Celiné har sålt 150 miljoner album. Hur kommer det sig att så många gillar det som så många säger sig avsky?