När den franske författaren Michel Houellebecq svarade på frågan om hur världen kommer att se ut efter pandemin svarade han utan att tveka Det kommer vara precis likadant som innan, bara mycket sämre. Kan vi göra något för att komma ur denna till synes evighetslånga berg-och dalbana av räntehöjningar, inflation och ekonomiska kriser och visa att Houellebecq för en gångs skull hade fel? Att allt inte är förlorat. Inte än.
Jag har tidigare skrivit om Houellebecqs profetior oss dess konsekvenser i artikeln Heaven and Hell och nu verkar det som hans väl omtalade förmåga att se framtiden än en gång har träffat mitt i prick. Nu i mitten av mars år 2023 befinner sig mänskligheten ännu närmare den hetare delen av den olycksaliga dikotomin.
Konkret
Under den senaste tiden har många av oss plågats av inflationen och inte minst de ständigt höjda priserna på livsmedel. När ett paket Bregott kostar 70 kronor börjar det gapa tomt i kylskåpen i många hem. Visst man kan hitta alternativ, som jag nyligen kommenterat i en annan artikel När pris blir viktigare än allt kan man tänka sig alternativ till det goda bredbara smöret även om substitutet inte är lika bra. Men när även det enklare och inte lika goda och näringsrika alternativet också är dyrt börjar förtvivlans vindar härja på allvar.
Vi måste få stopp på prisökningarna! ropar svenskarna unisont men kring en sådan metod finns ingen samstämmighet. Medan vissa menar att prisstopp på livsmedel skulle kunna vara en modell framåt ser andra detta som den snabbaste vägen mot brödköer á la Venezuela, Sovjetunionen eller Nordkorea. Nationalekonomer och många politiker ser pristak som ett postkommunistiskt hjärnspöke som vi måste undvika till varje pris.
Men tänk om politiker, och vi som borde veta bättre, har missuppfattat situationen. Kanske är det vi ser nu är början på en social- och ekonomiskpolitisk rörelse som inte kommer att kväsas av kloka och lätt övermaga kommentarer från oss och andra. Prisstopp må vara en idé som har mycket dåligt rykte 2023. Men det hade också elbilar 2005.
Bruno le Maire, den liberala franske finansministern, har tydligen gjort en annan analys. Nu är prisstopp genomfört för ett antal basvaror hos några stora franska livsmedelsaktörer. Uppenbarligen ser le Maire något som svenska politiker och nationalekonomer inte ser. Är det vi som har rätt och Bruno som har fel eller, arma tanke, håller vi återigen på att övermannas av vår nordeuropeiska självtillräcklighet?
Det bör tilläggas att Bruno le Maire, av vissa, är ansedd att vara en av Frankrikes mest begåvade politiker med en förmåga att se samtiden på ett sätt som få andra kan. Han är också en mycket nära vän till vår rabulist och av andra utnämnde profet Houellebecq. Om detta stärker Brunos case eller inte kan vi låta vara osagt.
Åtgärd
Vad kan vi då göra? Acceptera att kylskåpet gapar tomt, att räntorna kväver oss långsamt och förpassar oss till ny betydligt fattigare tillvaro? Nej det finns en väg framåt. Jag hävdar dessutom att vi aldrig hade behövt hamna här om vi agerat klokare. Tidigare. Om inget görs snart kommer medelklassen inte tiga still. Huvuden kommer rulla, politiska partier kommer duka under och stora varumärken kommer osvikligen att falla. Gränsen för vad vi mäktar med är nära.
År 2000 var elbilar värdelösa kraftsvaga och fula icke-fordon. Ingen skulle kunna tänka sig att köpa en sådan. Idag vet vi att elbilar kan vara snygga, mycket snabbare än fossildrivna bilar och driftsäkra. För att komma dit krävdes mycket innovation och annorlunda tänkande. På samma sätt är det nu dags för politiker och de stora livsmedelsaktörerna att tillsammans, genom social och politisk innovation, utveckla de förslag som är anpassade för vår tid.
Till exempel skulle ett prisstopp år 2023 kunna vara en AI-applikation som automatiskt anpassar priset efter tillgång och efterfrågan och justera priserna i hela producentledet. Att automatiskt samla in pris är idag en fullt möjlig process. Det skulle också kunna vara individuellt anpassad prissättning på varor baserat på din köpkraftsscore inom ett segment under en period. Möjligheterna är många, bara någon tar initiativet och gör något
Prisstopp skulle på det här sättet bli en social- och politisk innovation baserat på data och humanistiska värderingar i stället för rule of thumb, traditionella och oprecisa nationalekonomiska relationer och förlegade ideologiska tankemönster. Det finns redan idag mycket väl utvecklade processer kring social innovation som kopplar till policyutveckling. Hur går det till?
Lösning
Steg ett är att medborgare och centrala aktörer tillsammans tar fram en lösning på ett samhällsproblem. Det här är ofta mångfacetterade problem som en ensam aktör ensamt aldrig kan lösa. Speciellt är målkonflikterna ofta för svåra för det politiska systemet att ensamt hantera.
Steg två är att testa den lösning eller idé som steg ett utvecklade i en pilot för en mindre del av samhället. För att sedan vidareutveckla innan man lanserar bredare.
Steg tre är att lösningen sprids i bred skala.
Forskningen kring social innovation bedrivs på några av världens mest prestigefulla universitet och har visat sig vara framgångsrik i att hitta goda lösningar på komplexa problem. Nyfikenhet och utvecklingskraft är det enda som krävs. På det sättet skulle vi kunna visa att Michel Houellebecq hade fel. För en gångs skull.
Writes about society, design, architecture, cars and climate.