När jag var liten var det en högtidsstund då årets Motorkrönika gavs ut. I detta bilmagasin kunde man läsa om amerikanska och italienska vrålåk likväl som mer modesta familjebilar av olika ursprung. Och vem kan egentligen glömma fantasieggande varumärken som Monteverdi, Iso Grifo eller Stutz Black Hawk i 1973-års edition av publikationen? Nostalgiska bilnördar? Mormor och morfar? Bilar har sedan dess varit besjälade ting för mig. Ting som säger mig något om vår samtid och våra drömmar. Nu lämnar snart vår trogna blåslagna Volvo oss för bilkyrkogården efter lång trogen tjänst, 27 år senare och 48 000 mil på vägarna. Det känns obeskrivligt vemodigt. Vad händer nu? Vilken bilframtid väntar oss?
En Volvo 945 från 1995 är antagligen det svenskaste svenska. Lagom liksom. Utan åthävor men i modernistisk och funktionell design. Den är säker, omhändertagande och stabil. Ett skönt åk helt enkelt. Den verkliga historien bakom bilen är att den kom som en naturlig följd av den senindustrialism som gett oss bilar som exempelvis PV, Volvo Amazon och modell 144. Det var en bilens Billy-bokhylla eller kanske rentav Björn Skifs film Strul; ett fordon som bar en berättelse och som lovade en ljusare framtid utan tankar om global uppvärmning eller överutnyttjande av jordens resurser. Att lämna vår Volvo 945 innebär krasst att vi stänger dörren bakom oss. Vi stänger dörren till invand trygghet och gränslöshetens lov.
Ny generation – nya ideal
För nu finns det en ny generation bilmärken som vill oss få utveckla nya färdiglagade framtidsdrömmar. Vi får känna oss ascoola, supermedvetna och extremt hänsynsfulla om vi ger upp våra dagdrömmar med tunga trygga bensindrivna åk. Köp en Kia, Polestar eller Tesla. Fordonstillverkare som enträget försöker övertyga oss att de har den rätta och inte minst den hållbara berättelsen om framtiden. Tillsammans med hundratalet nya kinesiska varumärken fyller dessa årets Alla Bilar (före detta Motorkrönikan) tillsammans med gamla etablerade märken som desperat försöker byta narrativ. Att bara vara en trogen trotjänare duger inte längre.
Jag ser allt tydligare en framtid där kreativitet och skönhet/det vackra blir allt viktigare. Trenden är starkare än på 400 år och ja, jag har säkra data på detta! Glöm inte att jag är en envis och perfektionistisk nörd som inte lämnar något åt slumpen.
Så, vilka varumärken kan uppfylla de förväntningarna idag? För att kunna ge svar bortom mina egna subjektiva glasögon så testar jag några av modellerna i Q-Ball. Kommer verkligen Kia EV6, Tesla Model 3 eller Polestar 2 klara av det? Att skapa något vackert, tryggt och tidlöst. Nämnda biltillverkare och storsäljare gör sitt bästa genom att försöka få en ny generation unga att drömma. Förmågan att skapa drömmar gäller förstås mer än bilar. Det gäller allt som skapas.
De vackra och coola bilarna skapades ofta förr. Även om Maserati Quattroporte fortfarande finns så är det 70, 80 och 90-tal som dominerar. En Volvo 945 uppfattas som mycket säker och ganska cool. Inte en dålig kombination. Nutidens Volvo XC60 har endast behållit en av de parametrarna.[1]
Visst borde vi kunna omprogrammera de invanda, stela varumärkespositioner och plattformar som engagerar alldeles för få för att kunna designa en läcker 2025 års Lamborghini Miura, Maserati Quattroporte eller ens en Volvo 945? Jag tror att en omprogrammering är möjlig. Jag är fortfarande en optimist. Om vi ska lyckas måste människan sträcka sig längre än till det vokabulär som blott begränsar vårt sätt att tänka. En hållbar tillväxt, prisvärdhet och andra på ytan goda föresatser, har hittills förvägrat oss det som de just utlovar, bland annat en ljusare framtid.
Skapa för framtiden
På något magiskt vis sätt har mänskligheten förlorat förmågan att låta metaforer spela ut det vi egentligen vill ha sagt. När orden inte längre räcker till behöver vi använda oss av bilder, känslor och vår intuitiva talang för att utvecklas. Det är här, i det här området, mellan de fasta begreppen som kärleken och de verkliga drömmarna finns. Jag ser det hela tiden i mina diskussioner med toppledare i Sverige. Jag ser hur de vill något mer men inte riktigt kan nå dit längre. De sitter fast. I en trång box. Varför?
Visst går det att analysera och mäta. Ett KPI, en marknadsanalys eller en workshop kan nå en bra bit på vägen. Ironiskt nog använde jag några KPIer i artikeln. Men för att berätta en historia värd att drömma om och hålla fast i måste vi släppa taget. Se framtiden utan KPI- och PK-brillor.
När Jan Wilksgaard lade ner pennan efter han designat Volvo 945 hade han skapat mer en än kantig skåpbil för Medelsvensson. Han hade, utan att vara medveten om det, skrivit ett kapitel i Sveriges samtidshistoria. Det är möjligt även idag.
[1] Baseras på mätning i Q-Ball och nära en miljard signaler globalt under det senaste året
Writes about society, design, architecture, cars and climate.