Only when understanding our place we may be able to participate creatively and contribute to its history. Genius Loci: Towards a Phenomenology of Architecture. Christian Norberg-Schulz
Vi hade hört mycket om Jean Nouvels senaste skapelse. En paviljong och kultur-franchise i högsta divisionen. Kostnaden är en officiell hemlighet, men det handlar om långt mer än en och en halv miljard Euro som MBZ[1] har fått punga ut med för att få ett nytt museum och rätten till varumärket. Förutom det har en ordentlig summa investerats för att skapa en samling värd namnet. Man köpte till exempel Leonardo da Vincis tavla Salvator Mundi för 4,2 miljarder kronor, något som visar på höga ambitioner.
Våra förväntningar var inte de högsta då vi tog taxin till Saadiyat Island, där museet ligger utslängt, en bit utanför stadens centrum. Efter att sett oss mätta på skrytbyggen i Dubai och Abu Dhabi så kunde detta bara vara fågel eller fisk.
Nouvels design ger ett ganska återhållsamt uttryck från utsidan. Det är ingen slående explosion av djärvhet, inte ett Guggenheim i Bilbao eller ett operahus i Sydney, utan här har arkitekten haft ett betydligt mindre hävdelsebehov. Snarare känns arkitekturen som en (ny)tolkning av den lokala kulturen och en vilja att anpassa volymerna till topografin. Sällan har vi upplevt en starchitecht med så mycket servilitet. Lågmäldhet behöver faktiskt inte vara mindre effektivt. Det extrema och storslagna, vare sig det är en Doumo i Milano eller Burj Khalifa i Dubai, talar ofta inte till vår humanitet utan snarare till vår vilja till underkastelse. Varje musiker vet att effekten av svaga pianissimot kan vara många gånger större än det oblyga fortet.
Men det är ändå med interiören som Louvre Abu Dhabi verkligen berör. En utsökt takkonstruktion ger upphov till ett ständigt skiftande ljusspel med den skarpa solen som huvudaktör. Med trappformationer i direkt anslutning till havet och en liten anslutande hamn skapar Nouvel en naturlig referens till Abu Dhabis berättelse om sjöfart och handel. Giuseppe Penones bronsträd Leaves of Light adderar till dramatiken och interagerar så självklart med arkitekturen. Det svårt att lämna platsen. Den äger dig och vill inte släppa dig oskadad. En liten del av dig stannar kvar under det välvda taket och kommer aldrig vilja göra dig sällskap hem.
Utställningen får, trots fin och kommunikativ disposition, svårt att konkurrera med själva byggnaden. Det krävs magin från en nästan-Leonardo för att balansera den Genius Loci som Jean Nouvel byggt för oss i Louvre Abu Dhabi. Världens frälsare är dock försvunnen och det är osäkert när han kommer att visa sig igen.
Om vi för ett ögonblick föreställer oss det omöjliga; att Jean Nouvel får möjligheten att skapa ett Nobelmuseum med en näst intill obegränsad budget. Vad hade han kunnat åstadkomma? Först och främst skulle han placera museet på annan plats. Kanske i skärgården eller i Hagaparken. Sedan hade låtit sig inspirerats av Gunnar Asplund, Hilma af Klint och Selma Lagerlöf och utifrån det skapat en berättelse som byggt på våra kulturella sedimentlager genererade genom århundraden. Slutligen hade Nouvel omtolkat dessa svenska historiska och kulturella avtryck till nutid, utan sentimentalitet och utan konservatism. Eftersom detta antagligen inte kommer att hända imorgon föreslår jag en tripp till Louvre Abu Dhabi.
Quattroporte har arbetat med att försöka ingjuta mod i utvecklingen av svenska projekt i snart 15 år. Det går att förena hög kvalitet, lönsamhet och känsla för platsen. Det är vår övertygelse.
[1][1]H.H Sheikh Mohamed bin Zayed bin Sultan Al-Nahyan är ”han som bestämmer allt ” i Abu dhabi.
Writes about society, design, architecture, cars and climate.