Céline Dion är en av världens mest framgångsrika artister genom tiderna med mer än 175 miljoner sålda skivor och 15 år med fullsatta hus i Las Vegas. Samtidigt är hon avskydd av majoriteten bland creddiga musik- och kulturkonnässörer och framstår, bland dessa, som ett motbjudande exempel på smaklöshet, tomhet och rå kommersialism.

Alla opinionsundersökningar och bedömare är i princip eniga. Förre vicepresident Joe Biden kommer att vinna och sittande president Donald Trump kommer att förlora. Allt verkar gå Bidens och demokraternas väg. Men tänk om det “värsta tänkbara” – enligt den allmänna uppfattningen i Sverige – ändå inträffar och Trump vinner igen. Kanske är det inte så otroligt ändå. Kanske är det till och med ganska sannolikt?

Den amerikanske mätgurun Nate Silver uppskattade att det var 71,4 procents chans att Hillary Clinton skulle vinna år 2016. Sedan dess har undersökningsinstituten arbetat hårt med att förbättra sina metoder och nu bedöms det vara en 88 procentig chans att Biden segrar. Nu är det väl ändå kört för Trump?

Är du offer för Céline Dion effekten?

Sociala normer kan ibland få väljare att ange den kandidat som anses vara mer acceptabel i undersökningarna. Detta ansågs vara en del av förklaringen till att opinionsinstituten missade så grovt vid presidentvalet 2016 och därmed underskattade Donald Trumps styrka. På samma sätt som en minoritet med socialt- och kulturellt kapital inte vill erkänna att de lyssnar på Céline Dion vill väljarna inte bekänna att de har den dåliga smaken att föredra en dokusåpastjärna och fastighetsutvecklare före en proffspolitiker. Det gör man inte ens i en anonym opinionsundersökning. Vi kan kalla detta hycklande för Céline Dion-effekten. Man kan anta att denna effekt har tilltagit under de senaste fyra åren snarare än minskat*. Kanske är du själv offer för denna effekt, att i smyg njuta av Céline Dions ljuva stämma och/eller Donalds Trumps underhållande tweets.

Att kommunicera som Trump

Jag tänker inte göra en metanalys av Bidens och Trumps kampanjer. Det har redan sagts så mycket i detta ämne. Mycket klokt och en del mindre begåvade analyser har presenterats.Något kan dock sägas om Trumps kommunikationsstrategi. Trumps egna medier övertrum(p)ar gammelmedia. Han har en direktlänk till stora delar av folket och som alla vet, särskilt ni som arbetat med politisk opinionsbildning så gäller det att stärka de så kallade pratarna. De som talar politik på arbetsplatser, på fester, när de träffar församlingen i samband med kyrkbesök, de som skapar opinion sin vardag. Kanske utan att veta om det. Till dessa har Trump en möjlighet att sända direkt och förse dem med trumpiska talpunkter. På sitt lite enkla grovhuggna twitter-sätt. Den politiska korrektheten får en backlash och det känns skönt med en person som förenklar och säger som det är, utan att linda in det på ett politiskt korrekt sätt. Detta raka opolerade sätt tilltalar många, särskilt de som är trötta på allt det tillrättalagda som i mångt och mycket styr samhället i syfte att inte kränka någon.

Att mäta sympatier utan Céline Dion-effekt

Istället för att genomföra opinionsmätningar kan det därför vara värt att låta maskinen och AI göra ett försök. Möjligtvis är maskinen mindre känslig för politiskt korrekta svar och Celine Dion-effekten?

 

 

Vi använder Q-Ball med mer än 1,5 miljarder webbsidor för att bedöma vem som kommer vinna valet. Detta är inte bara baserat på sociala medier utan grundas i större utsträckning på andra källor så som medier, forskning, organisationer och till en del också sociala medier. Det vi mäter här är måttet Winner som visat sig vara ett bra sympatimått. Vi kunde exempelvis se att Donald Trump passerade Hillary Clinton dagarna före valet 2016 som en effekt av mejl-skandalen. Vad kan vi då se i våra analyser?

  • Biden har gått förbi Trump i storlek de senaste dagarna. Bidens mediesatsningar slår igenom. Detta säger dock inte så mycket om attityderna till de två kandidaterna.
  • Ingen av kandidaterna är speciellt omtyckta. De är två losers som tävlar om vem som är minst förlorare och minst illa omtyckt. Det är mycket mindre tydliga resultat det här valet jämfört med valet 2016.
  • Biden har haft ledningen men har tappat de senaste dagarna och ligger nu efter Trump när man mäter den positiva attityden (Winner-måtteti)
  • Om trenden fortsätter kommer Donald Trump att vinna valet. Ännu en gång.

Om det blir människa (undersökningar) eller maskin (Q-Ball) som får rätt vet vi om en knapp vecka.

Kanske är du någon som avskyr Céline Dion. Varje gång du hör panflöjten på inledningen till My Heart Will Go On kastar du dig på off-knappen. Eller är du en som i smyg njuter av chansonen Pour que tu m’aimes encore men låter omslaget för Björks senaste vinylplatta ligga framme strategiskt på vardagsrumsbordet. Detta mänskliga beteende är vad Donald Trump nu måste hoppas på. Den 4 november vet vi om Céline Dion-effekten räddade den sittande presidenten. Vad tror du? 

Jag är själv sångare och bedömer att Céline Dion är oerhört en skicklig vokalist. Djupt berörande är hon bara då hon sjunger på franska. Kanske ger jag mig snart på någon av hennes alster och riskerar nästan lika hatad som självaste Donald Trump…

BONUS: Här sjunger Donald Trump My Heart Will Go On. Inte helt utan hjälp. Börjar 1:30 in i filmen. Lite imponerad blir jag över att han sätter melismen i slutet.

 

 

 

 

*Detta förhållande påminner om det som i valforskningen kallas för ”Bradley-effekten”. Uttrycket kommer från afroamerikanen Tom Bradley som ledde stort i opinionsundersökningarna till guvernörsvalet i Kalifornien 1982, men som han ändå förlorade till den vita kandidaten. Det är litet som att gilla Celine Dion i smyg. Väldigt få känner dock till Tom Bradley och dessutom är förhållandet i Trumps inte riktigt analogt. Därför använder vi oss av begreppet Celine Dion-effekten i denna artikel.