I diskussionen om framtidens städer deltog Peje Emilson (Kreab), Anders Rubin (Malmö Stad), Marika Lagercrantz (Sveriges Ambassad i Berlin), Carina Borgström–Hansson (WWF), Alf Rehn (Åbo Akademi) och Peter Majanen (Quattroporte).

Alf Rehn kritiserade i sitt anförande det överdrivna fokus som idag staden får i policydebatten och menade att vi inte kan säga något om framtidens stadsbildning utom självklarheter. Framtidsforskare och policy-makers kommer fram till samma slutsatser vilka i slutändan ofta visar sig att vara felaktiga. Vi saknar helt enkelt tillräcklig fantasi för att kunna förutse framtiden. Han menade också att det fanns ett överdrivet fokus på självklarheter som hållbarhet och infrastruktursatsningar.

Marika Lagerkrantz reagerade emot att det fanns ett för stort amerikanskt fokus och att det saknades en diskussion om det nordiska och europeiska. Dessutom borde kulturen ta en större plats.

Peje Emilsson ville planera för tillväxt i en stadsbild som integrerade de äldre och fokuserade på hållbarhetsutvecklingen.

Jag tror att det är viktigt att utgå från individen då man talar om framtidens stad. Många av dem som kommer att bo i framtidens stad de närmaste 50 åren existerar redan idag. Deltagande utveckling är överlägset akademiska exposéer och ovanifrånperspektiv.

Jag tror att det handlar om tre saker:

  • Skapa en plats där de mest attraktiva livsstilarna kan levas
  • Arbeta med deltagande stadsutveckling
  • Bortse från det självklara och politiskt korrekta (där håller jag med Rehn)

Jag tror att resultatet av ett sådant arbete kommer att bli en mer human, kulturellt spännande och kanske mer feminin (?) stadsmiljö än vad vi sett tidigare.

Liknande inlägg