Äntligen en hederlig reaktion i medierna med känslor och temperament. Ofta ger journalister uttryck för en frustration över att intervjua medietränade personer med tillrättalagda svar. Det är rätt att bli upprörd och visa det om frågeställningarna är gravt felaktiga och kränkande mot organisationen eller personen som intervjuas. Men…
Jag har, under många år, arbetat med att hjälpa ledande politiker, företagsledare och inte minst nu under covidpandemin hälso- och sjukvårdskunniga personer att möta journalister. Oftast för att hjälpa experter på ett område att formulera sig så att det blir begripligt för oss mindre insatta för att vi ska göra, köpa eller tycka något. Det jag nästan alltid lägger till är att de ska ge uttryck för den passion som de oftast har för det de arbetar med. Med massor av känsla.
Min kunskap om fotboll är mycket begränsad men jag förstår att många tycker sig göra bättre bedömningar än förbundskaptenen. Att då ställa kritiska frågor när laget har förlorat verkar ju rimligt. Men är det rimligt om laget vinner med 5–0? Jag tycker att Janne Andersson gjorde rätt som efter ett antal bakslag gick glad i hågen till intervjun för att äntligen inhösta lite beröm för hans bedömningar och/eller lagets prestation. När han möttes av rätt kritiska frågor efter att ha vunnit med 5–0 så förstår jag hans frustration. Det var helt korrekt att ge uttryck för denna frustration.
Efterklok
Vad Janne Andersson skulle ha gjort:
- Tagit några minuter med en pressperson och mentalt ställt om från en känsloladdad match till att möta medierna. Gå igenom möjliga frågor och svar samt vilka budskap som var viktiga att få ut.
- Tagit initiativet i intervjun och inte låtit sig bli så upprörd. Istället borde Janne lugnat ner situationen och fortsatt ställa motfrågor till ”experten” som tyckte att någon spelare skulle fått mer speltid och förklara att ett sådant beslut hade fått konsekvenser.
- Blivit upprörd å lagets vägnar. Lyft fram resultatet och prestationen som laget gjort baserat på de förutsättningar som fanns. Sedan hade han kunnat vara självkritisk och lyfta andra brister som han eller laget behöver jobba med. Och om det inte lyckats – respektfullt tacka för intervjun, säga att det inte finns tid för fler frågor just nu och gå därifrån.
- Att bli frustrerad och arg är rimligt, men däremot inte att tappa kontrollen. DET skulle Janne Andersson kunna kritiseras för. Vilket han gjorde själv vid presskonferensen påföljande dag.
Våga
Janne Anderssons frustration som han gav uttryck för var mänsklig och personlig. Jag tycker den var mycket bättre än alla slätstrukna kommentarer. Våga ta ställning och stå för vad ni gjort, tycker och inte minst för vad ni känner. Som en vanlig människa. Annars leder det bara fram till väldigt medietränade och slätstrukna svar som vare sig gör fotboll mer intressant eller ger intressant journalistik med goda medieinslag. Alla företag och organisationer som medverkar i medierna, våga visa passionen för att det ni jobbar med! Gör som Janne Andersson. Det behöver inte alltid vara så välanpassat och slätstruket i intervjuerna.
Så, backa upp Janne Andersson! Det är vårt uppdrag som journalister och/eller mediekonsumenter. När det är viktigt ska det faktiskt märkas. När det är viktigt är känslor en avgörande del av budskapsleveransen. Be inte om ursäkt för dina känslor och kräv framför allt inte att andra ska be om ursäkt för sina!
Writes about communication, media, wine, politics and Donald Duck.