Vem är störst?

 

New York Times menade nyligen i en artikel att Taylor Swift idag är större än Beatles någonsin var och efter tre rekordkonserter i Stockholm går det inte att mer än kapitulera inför det faktum att hon idag är världens mest inflytelserika musikartist. Men är Swift verkligen större Beatles? Bandet som tidigare stått som världens ensamma härskare av populärmusiken i mer än ett halvt sekel.

För att kunna göra en rättvis, seriös och statistiskt korrekt bedömning av min, för mig som musiker, oerhört viktiga frågeställning behöver vi analysera henne längs tre olika dimensioner. Dimensionerna jag kommer använda mig är:

1. Framgång på listorna – antalet listettor på Billboard 100
2. Musikalisk storhet och originalitet
3. Kulturell betydelse.

Framgång på listorna

Vi definierar denna dimension i hur många listettor artisterna haft i USA på Billboard 100.

The Beatles hade totalt 20 listettor på Billboard under sin aktiva period. Tyler Swift har i skrivande stund haft tolv sedan 2012. I ljuset av detta kriterium är Beatles fortfarande större men Taylor Swift har förstås möjlighet, och kommer troligtvis, att addera och förbättra statistiken. Vem vet om fem år kanske hon har precis haft sin tjugoförsta listetta.

 

Musikalisk innovativitet och storhet

Att bedöma ett artists storhet och musikens innvovativitet är mycket komplext och innehåller normalt ett stort mått av subjektivitet. Kan vi utläsa något av det faktum är att Hey Jude innehåller 26 ackord medan Shake it off använder blott tre? Sannolikt inte. För att undvika det subjektiva inslaget och förhålla mig så objektiv som möjligt använder jag mig här av algoritmer från erkända The Hook Theory som används just för att utvärdera musikaliska verk. Samtliga skalor sträcker sig från 0-100 med ett medelvärde ett medelvärde på 50. De mått som används i modellen är:

• Chord Complexity: I vilken mån används ackord som bara finns inom tonarten eller används även ackord som är mer oväntade eller komplexa.
• Melodic complexity: Innehåller melodin oväntade språng, toner utanför tonarten och är den rytmiskt varierad`
• Chord-melody tension: Används toner i melodin som inte finns i harmonierna?
• Chord progression novelty: Används nya kombinationer av harmonier?

Jag väljer en låt för respektive artist och baserar valet på hur stora hitsen varit för respektive musikmakare nämligen Hey Jude (The Beatles, 1968) och Shake It Off (Taylor Swift, 2014)

Facit

Det är tydligt att Hey Jude ligger över genomsnittet av över de 50 000 låtar som analyseras på de flesta parametrarna. Shake It Off endast ligger över genomsnittet i Chord-Melody Tensions. Melodin till till Swifts låt är skriven av Max Martin och Shellback, som kanske idag är popvärldens skickligaste melodisnickrare. De kan utifrån mycket enkla, som vissa till och med skulle kalla banala, harmoniska bakgrunder skapa intressanta melodier. Ett hantverk som skulle kunna liknas vid att skapa ett nyanserat konstverk med hjälp av endast två färger som exempelvis den brittiska konstnären Mark Rothko gjorde under 1900-talet.

Givet Hook Theorys mått verkar Beatles generellt sett vara mer innovativa än Taylor Swift då de, förenklat beskrivet, på ett innovativt sätt använder sig av fler färger i sin konst samtidigt som de håller sig inom popens ramar.

Modellen innehåller inte textkvalitet, vilket definitivt är en brist. Swifts texter anses är ju en viktig del av hennes uttryck men även Beatles var goda poplyriker. Jag bifogar de fyra första raderna av Hey Jude och Shake It Off bredvid varandra så får ni själva bedöma vilken text som berör.

Hey Jude	Shake it off
Hey Jude, don’t make it bad. Take a sad song and make it better. Remember to let her into your heart, Then you can start to make it better.	I stay out too late Got nothing in my brain That’s what people say, mm-mm That’s what people say, mm-mm

Kulturell betydelse

För att försöka bedöma den kulturella betydelsen av de två artisternas musikaliska verksamhet använder vi oss av vårt AI-baserade analysverktyg Q-Ball för att fastställa de bägge kulturella aktörernas betydelse för just. Kulturen. Vi använder oss av måttet Verkshöjd som ofta används inom kulturen för att bedöma ett verks kvalitet. Begreppet innehåller både aspekter av originalitet och kvalitet och är grundläggande exempelvis när olika konstnärer bedöms för att vara föremål för priser och stipendier. Till detta är begreppet också viktigt inom juridiken när man bedömer upphovsrättsfrågor.

Jag har här använt mig en av textanalysmodell som finns inom ramen för Q-Ball och ett syntetiserat ett kvantitativt mått för verkshöjd globalt. Jag mäter alltså hur hög verkshöjden för de två artisterna upplevs. Analysen omfattar de senaste fem åren. Verkshöjd syns i den vågräta axeln och storlek i den lodräta. Storlek mäts i i förhållande till i vilken utsträckning artisterna nämns. Verkshöjd (här benämnt original) består av 100-tals begrepp i textmodellen som alla kopplar till originalitet och kvalitet.

 

Grafen demonstrerar att Taylor Swift får mycket mer uppmärksamhet idag (size) men när det gäller verkshöjd (original) leder Beatles.

Men vem är störst då?

Om vi använder de tre ovan beskrivna kriterierna för min analys är Beatles otvivelaktigt störst.Taylor Swift ligger närmare avseende det kommersiella och i antal listplaceringar där hon kanske kan hota Beatles om några år. Hon har, som känt, blivit en global hjälte och förebild för hur många Swifties. Medan hon för mig mer påminner om ett varumärke som använder konsulter (kompositörer) för att positionera sig rätt.

New York Times har ställt fel fråga

Jag hävdar att det finns en artist som är större än Taylor Swift och, som i enlighet med ovan beskrivna analys ligger närmare att vara större än Beatles än vad Taylor Swift. Den artist jag har i åtanke har fram tills idag haft 19 listettor på Billboard. Hennes musik är ibland mycket komplex och hon anses att vara en ständig förnyare som sångare, kanske en av de allra bästa på sitt instrument. Hon har också skrivit (ja hon skriver mycket av sin musik själv till skillnad från nämnda Swift) den mest kommersiellt framgångsrika hiten någonsin i popens historia. Utöver nämnda prestationer har  artisten under sina hittills dryga 35 år i branschen hållit sig själv i ständig utveckling för att förmå möta en pop-publik som ständigt förändras i sitt uttryck. Hon har gått från att vara granntjejen, via den coola bruden från orten till den tjusiga divan.

Nedan ser ni ovan beskrivna framgångsrika artists musikaliska innovativitet i hennes första listetta på Billboard. Visions of Love överglänser både Hey Jude och Shake It Off med eoner.

Men, tråkigt nog, i jämförelse med Swift, är artisten inte accepterad. Hon är lite för mycket, lite för duktig lite för mycket arbetarklass.

Är Swift större än Jobs?

Swift är ett onekligen ett geni när det gäller att utveckla sin persona och sitt varumärke. Företaget Swift påminner mer om Steve Jobs än Beatles och det skulle inte förvåna mig om det är som superentreprenör och varumärkesbyggare vi kommer att komma ihåg Swift om 30 eller 50 år. För om Taylor Swift är ett kommersiellt geni är Beatles bara simpla musikanter. Och tänk om det inte är någon av dessa två. Utan i stället en töntig, svulstig sångerska och kompositör som bräcker dem båda som artister.

Vem är störst? Ja, det är väl kanske upp till var en av oss att bedöma. Jag guidar er vidare till  musiken nedan och som förhoppningsvis kan illustrera det jag i artikeln, något omständigt, har försökt beskriva. Alla låtarna framförs live för största rättvisa.

 

Hey Jude börjar 50 sekunder in i filmen

 Shake it off

Visions of Love

Året är 2200

Till slut handlar det om vilka som klarar tidens tand. Beatles har uppenbarligen klarat 60-års testet. Kommer Taylor Swift spelas av personer födda på 2070-talet? En del av oss kommer vara med då och får svaret. Men det är först när alla fans är borta som levde när artisten var verksam som är det verkliga lackmustestet sker. Kommer personer som lever på 2200 eller 2300-talet fortfarande lyssna på Swift och Beatles. I sådana fall blir de två odödliga representanter för vår tids kultur och musik.

Om jag ska vara ärlig tror jag den låt som spelas mer allmänt år 2254 kommer handla om julen och inte är skriven vare sig Swift eller Beatles. Ni vet vilken jag menar.

Under 1600-talet var Georg Philipp Telemann den stora stjärnan, medan Johann Sebastian Bach ansågs vara en udda musiknörd. Idag vet vi hur det gick. Det finns alltid en risk att förlita sig på tidens värderingar när vi försöker analysera framtidens musikaliska arv. Då hamnar vi lätt i Telemann-land tillsammans med New York Times skribenter.

 

Jag är mycket nyfiken på dina tankar. Vad kände du? Kommentera gärna.