Varför vi måste träffas igen

 

Distansarbete har många fördelar. Det ökar livskvaliteten för många och är sannolikt bra för miljön genom det minskade resandet. Men distansen är ödesdiger för mänskligt skapande och innovation. I längden kommer det att minska samhällets förmåga till nyskapande och utarma det kreativa kapital som är helt avgörande för vår överlevnad.

Sociologen Mark Granovetter definierade redan 1973 i sin teori Strength of Weak ties, att det är just i de relationer vi har med personer som ligger utanför vårt närmaste nätverk som skapar mest värde. Det vill säga de människor vi aldrig mailat, träffat eller ens känner till. Under pandemin har möjligheten att skapa dessa kontakter omintetgjorts och utan de tillfälliga, oväntade och ibland otillåtna relationerna stagnerar människan såväl känslomässigt som idémässigt. Tänk bara efter lite grann; när gjorde du senast något otillbörligt men tillfredställande med en annan person?

Av just denna orsak, distansen, saknar vi nu tusentals idéer, innovationer, bolag och konstverk som vi annars skulle ha haft. Om inte pandemin kommit till oss. Det är nu vi drabbas av efterverkningarna som nedgången av de svaga relationerna skapat. Efterverkningar såsom inflation, ekonomisk kris och brist på det mesta. I denna artikel tänker jag kort beskriva hur vi skulle kunna återskapa styrkan i de svaga relationerna i de nätverk vi behöver för att kunna överleva.

I en nyligen genomförd studie vid MIT har man testat Granovetters teoris giltighet. Forskningsteamet har genom en mycket ambitiöst designad studie analyserat hur covid-karantänen påverkat nätverkande och innovation. Resultaten uppskattar att mer än 4500 färre svaga värdefulla relationer aldrig har ägt rum på grund av karantän och distansarbete. Studien visade också att även när man återvänder till arbetsplatsen väljer man att främst att kommunicera med det närmaste nätverket. Distans- och hybridarbete kan långsiktigt få mycket negativa konsekvenser för ekonomisk tillväxt, kreativa uttryck och känslan av en gemensam kultur enligt studien.

Vart tog alla vägen?

Kanske känner ni i gen känslan. När ni besöker arbetsplatsen möts ni av tomma stolar, välstädade bord och förvånansvärt glesbefolkade mötesrum. Efter pandemin hände något. Tjänstemannaklassen tappade lusten att mötas. Visst, det kanske är mer kostnadseffektivt att träffas digitalt, men studien talar sitt tydliga språk. Kvaliteten på innovationerna och arbetet blir sämre. Det blir litet som att vi rör ihop en lunch med det vi har i kylskåpet utan att någonsin handla. Dag efter dag, vecka efter vecka och år efter år. Till slut kommer din lunch bestå av en buljongtärning i varmt vatten och en okokt lasagneplatta.Mums?

Hur kan vi få fart på innovationen igen? Hur kan vi börja mötas utanför våra allt snävare nätverk?

• Företagsledare måste ge medarbetarna anledning till att komma till kontoret. Det måste bli roligare, enklare, sexigare och mer fascinerande att komma till  arbetsplatsen.
• Ledare på högsta nivå måste visa vägen och tydligt betona vikten av de personliga mötena. Kanske är det så att de som vill göra karriär mer effektivt gör det på plats. Sedan måste det förstås vara en större upplevelse, vackrare och mer lärorikt att mötas på arbetsplatsen fysiskt.
• Se till att människor byter skrivbord med jämna mellanrum. Att flytta runt för att träffa nya medarbetare kan vara lite jobbigt men en dag i veckan är kanske möjligt? Studien var tydligt att det var ett sätt att etablera de svaga och värdefulla kontakterna igen.
• Skapa mötesplatser som ökar sannolikheten för oväntade relationer. Mellan olika funktioner och nivåer för att skapa interdisciplinära krockar.
• Utveckla tydliga dragare som bara finns fysiskt. Det som bara kan upplevas på plats. Nej Pantheon, Venedigbiennalen, puben på hörnet eller Stockholms filmfestival fungerar inte digitalt. Inte heller kan din företagskultur ta spira ur det helt digitala arbetssättet.
• Skapa kreativa kluster med andra verksamheter. För att skapa kritisk massa så kan vi dela kontoret med verksamheter som inte direkt kopplar till varandra. Kanske ska musikerna möta ingenjörerna eller juristerna. Värdet av den svårkategoriserade bastarden måste höjas. Vi måste till alla medel undvika lunchen med buljongtärningen och den okokta pastabiten.

Ja, jag vet att det är barnsligt.

Men det är inte förbjudet att drömma.

 

I går träffades 44 politiska ledare i den nya Europeiska politiska gemenskapen för första gången. Alla utom två ledare deltog på plats. Fysiskt. En var med på länk med anledning av ett brinnande krig och en ledare var på väg att få sparken. Alla andra var där. Det säger kanske något. Till och med de som avskydde varandra såg värdet i en tête a tête i en undanskymd korridor.

Om vi inte träffas så kommer fler kolkraftverk startas, fler bolag gå i konkurs, fulare mode designas och fler låtar baserat på identiskt harmoniskt recept komponeras. Vi hamnar i en stagnerande tidsålder och Måndag hela veckan blir det mardrömslika framtidsscenariot.

Kanske tycker någon att jag överdriver något? Oavsett så är en sak säker; utan de fysiska oväntade mötena kommer det ta mycket längre tid att ta oss upp ur den mörka årstid som många av oss nu upplever.

Trevlig helg. Hoppas vi träffas snart igen.