Öst mot väst

Från Rysslands paviljong i Venedigbiennalen 2019. Profetisk konst?

För knappa tre år sedan skrev jag en artikel om svenska värderingar. Värderingar typiska för Sverige och som tycks vara utmärkande för en svensk person. I denna uppdaterade artikel har jag jämfört svenska värderingar med ryska dito. Finns det likheter? Skillnader? Rent geografiskt är vi ju trots allt inte så långt från varandra. Men vi vet att geografiskt och kulturellt avstånd inte alltid betyder något[1].

Det är modernt att tala om värderingar idag. Inte minst då det gäller att förklara varför vi svenskar är så speciellt bra. Ofta nämns öppenhet och jämlikhet som exempel. Jag menar att svenska värderingar är både vår lycka och vår förbannelse och att det nu är dags att bli mindre självgoda. Vi må i vissa hänseenden ha värderingar som är utomordentliga för ett bra stabilt samhälle. Samtidigt finns det delar av den svenska identiteten som inte är så smickrande och hindrar oss att bli det föredöme som många vill att vi ska vara. Jag anser att diskussionen i medierna har två grundläggande fel:

1) Mycket av svenskens självbild är extremt förskönad och skruvad.

2) Diskussionen om värderingar är ofta okunnig och handlar om något helt annat.

Vad är värderingar?

Värderingar är, fritt tolkat från sociologisk forskning, de grundläggande sociokulturella drivkrafterna som hjälper oss att fatta viktiga beslut. De är kopplade till vad vi tycker om olika företeelser och utgör vårt sociala DNA. Detta DNA utvecklas under vår uppväxt och förändras mycket litet i vuxen ålder. Värderingar skiljer sig exempelvis från attityder som är mer flyktiga och lokala. Du kan exempelvis ha en speciell attityd till Dua Lipa eller Kjell Lönnå medan du knappast har en speciell Lipa/Lönnå-värdering som färgar din syn på dessa två i sina områden framgångsrika artister. Värderingar är mycket beständiga och påverkar hela ditt liv utan att förändras särskilt mycket från tidiga tonåren. Ett exempel: när en politiker, exempelvis Elin Söderberg i en artikel[2], vill att värderingarna till vindkraft ska förändras menar hon attityder. Om hon verkligen avsåg värderingar i sammanhanget kommer hon att få vänta i generationer tills den önskande värderingsförändringen kommer att ske.

Våra värderingar/DNA har stor betydelse på såväl mikronivå/individnivå som på makronivå/samhällsnivå som exempelvis Sveriges innovationsförmåga som till en del har sin grund i våra unikt individualistiska värderingar. Jag skulle kunna berätta mycket om den forskning som finns kring värderingar och dess långsiktiga konsekvens för samhällsutvecklingen[3]. Jag skulle också kunna berätta hur värderingsutvecklingen sett ut de senaste fem seklen då jag gjorde en omfattande och mycket givande studie för några år sedan[4]. Men då jag är en nörd och lätt tröttar ut andra med, för mig, spännande teoribildningar är det lika bra att jag går jag på rakt på sak med frågan jag vill ha svar på: finns verkligen svenska värderingar och vad sjutton består de i sådana fall av?

Sveriges och Nordens paviljong från Venedigbiennalen 2021. Svenska värderingar som arkitektur?

Svenska värderingar

Nedan listar jag fem punkter om svenska värderingar. Punkterna är rangordnade från 1-5 där nummer 5 är den värdering som gör oss mest svenska. Påståendet är baserat på mer än 400 000 intervjuer i 50 länder i världen genomförda åren 2002-2020.

1. Svenskar tror på alla människors lika värde och jämlikhet. Detta stämmer med vår självbild, men det finns andra länder som ligger nära oss värderingsmässigt här , exempelvis Finland och Nederländerna. Att ta hand de svaga ter sig naturligt för en svensk, dock inte så viktigt så att vi är enastående i jämförelse med befolkningen i andra länder. Tron på människors lika värde finns tydligt etablerat i hela västeuropa. Svenskens idealistiska syn på världen gör att vi gärna anammar en idé och genomför den mycket ambitiöst, dessvärre utan att tänka på konsekvenserna.
2. Svenskar månar om vår familj och det nära nätverket. Familjen och de som vi har mycket gemensamt med är viktiga för oss. Vi är faktiskt inte så öppna för nya influenser som vi tror; en ny maträtt är ok, men ny valuta, nya vänner eller nya ritualer. Nej tack! Nepotism (svågerpolitik) kan bli en negativ konsekvens av detta. Slutna nätverk en annan.
3. Svensken känner sig trygg. Mer trygg än många andra. Säkra och skyddade där det starka samhället är en förutsättning. Vårt fundament. Om det stabiliserande fundamentet rubbas kommer det att påverka vår villighet att hjälpa andra och liksom vår tolerans gentemot andra får sig en törn. Något som blir extra påtagligt om vi uppfattar de andra[5] som mycket olika oss. Vad gäller säkerhetsvärderingarna har något förvånande hänt under de senaste två åren, något jag återkommer till senare i artikeln.
4. Jante bestämmer. Rättvisepatos ligger mycket högt för svenskar och det unikt svenska. I sammanhanget jante har vi få konkurrenter i och med faktumet att vi under inga förutsättningar vill uppfattas som om att svensken på något sätt skulle sträva efter framgång eller ve och fasa att göra karriär och vara bättre än andra. Nej, märkvärdighet, skönhet, rikedom eller överdriven talang göre sig icke besvär. Då är det bara att flytta eller för all del dämpa sig.1.
5. Svenskar är superindividualister. Vi är ett av världens mest individualistiska folk. Vi vill forma vår egen väg genom livet. Svenskarna vill utforska och skapa och bli speciella. Svensken vill absolut inte bli påtvingande andras normer och ideal då andras synsätt är något mycket starkt negativt. Sverige är ett exceptionalistiskt land vilket gör att den som vill integreras i ett land som Sverige kan möta stora svårigheter i sin assimilation eftersom svenskar inte vill ha avvikelser och det oavsett vad vi säger.

Bipolära värderingar

Svensken är på sätt och vis bipolär i sina värderingar. Det finns i grunden många goda liberala värderingar i det svenska samhället med det finns också en mycket mörk baksida som vi själva inte gärna vill kännas vid eller än mindre erkänna dess existens.

Å ena sidan vill vi behandla alla människor lika. Å andra sidan vill vi inte påverkas av andra.

Å ena sidan är vi individualister. Å andra sidan är det fult att lyckas.

Mellan det ljusa och det mörka finns en svår motsättning. En dubbelstandard och stark men häftigt förnekad hybris. Kan det förklara något av den svenska politikens skarpa svängningar från den ena sidan till den andra i exempelvis det vi nu upplever dagligdags i diskussionen om att vara eller inte vara med i NATO i samband med Rysslands angrepp på Ukraina[6] .

Förändringar i Sverige mellan 2018 och 2020

I det stora hela har värderingarna knappast förändrats under de två senaste åren i Sverige. Vi är nästan lika individualistiska och omhändertagande som tidigare. Detta är det normala förhållandet. Värderingar ska inte förändras snabbt normalt sett. Men det finns ett stort och mycket förvånande undantag. Tryggheten viker och behovet av säkerhet ökar signifikant. Kom ihåg att detta händer innan Rysslands senaste invasion av Ukraina 2022. Här är det sannolikt värderingar som är påverkade av de senaste årens skjutningar, tillhörande kriminalitet och den globala pandemin. Vårt fundament är rubbat.

Det är också de yngsta i undersökningen som står för värderingsförändringarna. Våra 15-20-åringar är betydligt mindre trygga än samma åldersgrupp två år tidigare. Precis som diskuterat ser vi också en signifikant minskad individualitet som resultat. Vi ser också en mer försiktig generation växa fram. En generation som hellre tar det säkra före det osäkra. Och inte bara det, nu verkar också Jante bli mer dominerande, ett direkt hot för Sverige som innovationsland med verkningar vi kommer att märka först om 10 – 20 år.

Konsekvenser för framtidens Sverige

Våra typiskt svenska värderingar gör Sverige till ett starkt land i start-up ekonomin. Många entreprenörer vill vara självständiga och driva mot sin egen vision. Baksidan är det läge då företag börjar blir stora och att det i vårt land alltid finns en överhängande risk för avundsjuka som ofta slutar i att det framgångsrika växande företaget bedömer det som lättare att flytta till en marknad där det är ok att bli störst och bäst. Ett land där Jante inte bor.

En annan diskussion handlar om vad som händer när vår känsla av trygghet viker. Som nu. Sambandet mellan idealism och trygghet är starkt ,liksom viljan att gå sin egen väg. Om trygghetsvärderingarna blir svagare kommer även viljan att gå sin egen väg att minska.

En tredje fundering är den med elitens enögdhet som behöver brytas, att vi bara orkar med en idé. En enda idé som sedan blir den etablerade sanningen hos medier, politiker och institutioner. Detta beteende måste brytas då alla demokratiska samhällen behöver, och måste kunna ha, en vettig idédebatt.

Jag tror att ofta när vi talar värderingar till vardags menar vi en bild som vi har av oss själva. En mer eller mindre falsk drömbild. Det är litet som att sjunga i duschen; det låter bra när kakelplattorna arbetar självförstärkande, men när det verkligen kommer till kritan är de flesta av oss inte riktigt mogna att ha galapremiär på La Scala eller ens i Avicii Arena.

Och så till ryssarna

Ryssland står i ett värderingsmässigt motsatsförhållande till Sverige. Vi kan börja med det vi identifierade som det mest svenska; superindividualismen. Ryssland är inget individualistiskt land. Tvärtom. Att självständigt staka ut sin väg genom livet är inte naturligt för genomsnittsryssen, alltså står han/hon i ett motsatsförhållande till Svenssons. Medan Rysslands låga nivå av individualitet mer påminner om ett icke-europeiskt, religiöst fundamentalistiskt land tillhör Sverige det mest individualistiska i världen. Detta gäller även 2020 även om de unga förändrar bilden något.

 

 

Ryssland är inget grannfolk, vare sig kulturellt eller värderingsmässigt. Hur gärna vi än vill säga att vi står nära Dostojevskij, Bulgakov, Tjajkovskij, Stravinskij, Kandinskij med flera i den fantastiska kulturskatt Ryssland äger. Visst är vi lite lika dem ändå? Svaret är kort och gott. Nej, det är vi inte. På gott och ont. Vi saknar möjligen det konstnärliga djup och översinnlighet som är förutsättningen för att åstadkomma en Bröderna Karamazov.

Vi vet från longitudinella studier att ett totalitärt ledarskap cementerar de värderingar som finns i ett land. De slutar att utvecklas och det verkar Vladimir Putin också förstå och ser till att kväva förändringarna i sin linda. För de fanns i Ryssland också. Hos de medborgare som nu är 25 till 35 år.

Att hålla en låg profil är också viktigt för att inte riskera säkerheten. Just säkerhetsvärderingar ligger mycket högt i kurs hos ryska folket. Att som svenskarna känna trygghet och tillit är för främmande för många. Här kan det finnas en klangbotten i Putins stora rädsla att bli omringad av NATO och västvärlden. För genomsnittsryssen uppfattas svensken som lättsinnig, liberal och självupptagen; rentav dekadent som vi ibland utmålas som av Rysslands maktelit.

Svenskar har sedan generationer lärt sig att lita på samhället och slutat snegla över axeln för att undkomma nästa katastrof. Den tryggheten har gjort oss fokuserade på våra egna livsprojekt och kanske gjort oss lite naiva. Det svenska samhällssystemet hjälper oss att fatta beslut och gör att vi kan slappna av. Kanske slappnar vi av aningen för mycket ibland? En professor i sociologi från Neapel, Francesco Morace, beskrev skillnaden mellan södra Italien och norra Europa genom en enkel metafor. I Neapel är grönt eller rött trafikljus bara ett förslag vilket gör att syditalienarna alltid måste hålla sig alerta. I norra Europa har befolkningen sedan generationer tappat den uppmärksamheten och överlevnadsinstinkten. I Ryssland finns den kvar.

Sanning eller kånka?

Västvärlden utrycker förvåning och avsky över hur Putins Ryssland invaderar Ukraina. I själva verket är det vi som visar okunnighet och naivitet i våra relationer och förväntningar på den ryska björnen. Ryssland är Europas omodernaste land och har värderingar som vi inte haft i Sverige och övriga Europa på dryga 70 år. Maria Snegovaya[7], rysk forskare i samhällsvetenskap vid Columbia University, är inne på samma spår som jag då hon menar att Putin utgår från att skydda en rysk-ortodox kultur som utifrån vår sekulariserade västliga världsbild kan te sig väldigt annorlunda. Enkelt uttryckt menar jag att Ryssland idag befinner sig på sent 1940-tal medan Sverige och vissa andra länder lever på 2020-talet och det inbegriper såväl intellektuella, politiker och vanliga människor. Inget av detta är såklart ursäkt för Putins och Rysslands agerande men det är en rimlig förklaring till ett obegripligt grymt och irrationellt beteende.

 

 

 

 

[1] Till detta har jag jämfört Sverige 2018 och med den senaste mätningen från 2020 för att spåra eventuella förändringar i en     samtid som det kommer skrivas om i historieböckerna i hundratals år.

[2] https://blogg.vk.se/elinsoderberg/2018/09/

[3] Politik, samhälle, stadsutveckling med mera

[4] Jag genomförde 2022 en helt ny sådan som nu omfattar värderingar från år 1000

[6] Förf kommentar

[7] How Putin’s worldview may be shaping his response in Crimea Maria Snegovaya

The Washington Post March 2, 2014