200 år av urbanisering verkade vara en urkraft och naturlag lika säker som gravitationen. Det kommer alltid en dag kommer då megatrender försvagas och ifrågasätts. Ofta sker denna förändring mycket snabbt och överraskande. Det har nu inträffat. Vad kommer nu att hända med alla idéer om den växande staden, den fysiska handeln och kontoren? Hur skapar vi ett narrativ om en stad som kan attrahera nya generationer? Nu är det dags att utveckla nya typologier.
Urban development och Place Branding två sidor av samma mynt och bygger på två hittills oomtvistade sanningar: Städer är attraktiva platser och vissa städer är mer attraktiva än andra. De platser som ännu inte uppfattas som städer ska därför, med medveten stadsutveckling, omformas till något stadsliknande. Sedan ska platsen marknadsföras med smart kommunikation eller en minnesvärd slogan. Och visst, detta har fungerat under lång tid. Aktörerna har åtminstone skapat stadsillusioner – i sann Potemkin-anda – som ofta räcker för att tillfredsställa en urban-liderlig pilsk publik.
Sedan en tid har vi dock sett att stadens attraktionskraft har varit på väg att urholkas. Globalt. Quattroporte har uppmärksammat det i våra samarbeten med ambitiösa kommuner som gärna vill bygga stad. Kommuninvånarna å sin sida hyser ofta ett kompakt motstånd och som istället vill ha mysiga grannskap och små gemenskaper. Allt annat än stadskänsla, stadssiluetter och förtätning av New York-karaktär. Inte ens en stad med medelhavskänsla är aktuell i deras ögon. Jag skrev om det här för ett år sedan. Om Stadens död, där fysiska butikslokaler gapar tomma, överetablering av caféer och restauranger samt ett, begynnande, minskat intresse för större kontorslokaler.
Opel Astra från 1993 = Staden av idag?
Sedan kom corona. Det överlägset största händelsen sedan år 2000. Kanske sedan andra världskriget. Den utveckling som kanske hade tagit 5-10 år eller mer accelererades fram under några månader. Visst. En del saker kommer att återkomma. Det är dock mycket mer som kommer försvinna för gott. Lanthandlaren, modisten, cigarrbutiken, postkontoret, internet-caféet är en räcka av försvunna aktiviteter och kommer nu att följas av modebutiken, antikvariatet, inredningsbutiken, kontorspalatset, köpgallerian etcetera. Det finns idag ett ifrågasättande av NK och andra premiumbutiker. Herregud! Det mondänaste av de mondänaste är på väg att vittra bort framför våra ögon. Staden som koncept har nått höga nivåer av Likeability uppfattas nu mer som en Opel. Bilvarumärket som bara har historia och ingen framtid.
Konsekvens
Detta innebär förstås allvarliga konsekvenser för ägare av kommersiella fastigheter och lokaler. Vakanser kommer ofelbart leda till lägre hyror och lägre värderingar. Förr eller senare. Något som kommer att slå mot företagens affärsmodeller och köra dessa företagsaktier i botten. En Opel har helt enkelt inte samma värde som Tesla. Det kommer också att ha politiska konsekvenser. Om nu visionen att bygga stad inte längre är gångbar. Hur kan politiker utveckla kommunen på ett sätt som kan se till att de blir återvalda i nästa val? Skojiga begrepp och fyndiga budskap kommer inte fungera. Om man bygger en tät stadsliknande struktur går det inte att kalla den för natur eller ens naturnära. Den bluffen genomskådas snabbare än Andreas Weises sångbegåvning[1] och Håkan Hellströms originalitet som textförfattare[2].
Det kommer också ha konsekvenser för människor på gräsrotsnivå. Då vi väl besöker staden kommer den inte finnas där som vi kommer ihåg den. Den nedärvda bilden av staden; med levande kommersiella torg kommer att förpassas till drömmen av den stad som vi en gång älskade men som inte längre finns. Staden som aldrig sover går nu och lägger sig i god tid varje kväll.
Om framtidens stad
Vad fyller vi då staden med i framtiden då den fysiska handeln dör (eller åtminstone förtvinar), kontoren försvinner och restauranger inte kan växa mer? I de analyser som vi kan se av människors intressen och beteenden, nedbrutet per vecka, finns det en mycket stark trend. Denna utveckling stavas KULTUR. Det kommer bli stadsutvecklarnas och fastighetsägarnas roll, att under de kommande åren identifiera kulturaktiviteter, kulturtjänster och liknande som kan fylla staden med andra aktiviteter, genius loci och livfullhet. Att hävda att det inte finns pengar eller att det inte går är lika med att begrava staden. Det kommer att behövas en genuin och ärlig analys från många olika aktörer för att skapa nya innehåll och en berättelse för staden efter corona. Här kommer det inte räcka med att dra kulturkortet som ett alibi för stadsutveckling och markanvisningar längre. Det handlar om att identifiera vad som uppfattas ha verkshöjd och attraktivitet. Bortom det som normalt sett definierats av det marknadsekonomiska paradigmet. Det som är kulturellt hållbart – verklig kulturstrategi. Om det är Thomas Adès, Snark Puppy, One Direction eller Virgil Abloh som definierar denna framtida berättelse vet jag ännu inte. Vad jag vet, är att den nya stadens innehåll ligger bortom diskussioner om grafitti, klassisk arkitektur och normkritik. Någon måste våga ta steget först och utforska ett för oss nytt universum.
Det finns också en andra faktor, av totalt fem, som måste till för att staden inte skall tappa sin attraktivitet. Denna andra faktor handlar om TRYGGHET. Så svårt att leverera på men helt grundläggande. Mer om detta i en annan artikel.
Typologier för framtiden
Vad detta i grunden handlar om är att det är dags att skapa nya typologier för framtidens stads- och fastighets- och affärsutveckling. Det gäller i grunden om ett nytt sätt att tänka. Där kategorier som bostad, handel, kontor är lika irrelevanta som sovstad, promenadstad eller New Urbanism. Det är en transformation som kommer att påverka hur vi använder det fysiska rummet. Där staden är inte längre en plats för utbyte av varor och tjänster (som vi nu gör i digitala universum) utan en plats där som kommer fyllas av aktiviteter och rum som vi ännu inte vet vad vi ska kalla. Platser för tid, tankar och upplevelser blir de viktigaste byggstenarna. Är du en av de visionärer som vill utveckla platsen bortom staden?
Artikeln publicerades första gången 4 september 2020
[1] Andreas Weise har konsekvent transponerat ned alla sina sånginsatser för att bättre passa en tenor utan höjdtoner. Lyssna exempelvis på I Surrender där han sänkt låten med tre halvtoner dvs en liten ters.
[2] Det har konstaterats att Håkan Hellström har lånat eller direktöversatt texter i minst 44 fall av musikerns och entreprenören Lasse Malmsjö. Immature poets imitate; mature poets steal. (T.S Eliot).
Writes about society, design, architecture, cars and climate.