Minnen om framtiden

En av min och Quattroportes allra viktigaste arbetsuppgifter är de trendresor vi gör och har gjort varje år sedan snart 15 år tillbaka. Resor vars syfte är att fånga trender och ny utveckling live när och där det händer. Händelser och företeelser som omöjligen går att fånga med ordinära desktopstudier, än mindre genom att plöja nätet. Rysningarna, energin och de tårade ögonen finns inte i Googles sökmotor eller i berättelserna kompisens kompis som varit över en sväng till LA. Nu, och en tid framöver, är det inte längre möjligt att resa och vi får helt enkelt nöja oss att leva på det som finns i våra minnen.

Tomas Saraceno

Alla har vi minnen. Minnen som berör och minnen som formar oss. Tänk om vi visste hur viktiga dessa skeenden var då. När vi skapade dessa minnen. Eller visste vi redan då, intuitivt? Reste sig inte håret på armarna? Vibrerade inte luften på ett speciellt sätt? Fanns det inte en energi i rummet som fick ögonen att tåras? Rös du inte av välbefinnande? Pratade inte den inre rösten på ett annorlunda sätt? Jo. Det är därför några minnen är starkare från mina resor och möten de senaste 15 åren.

• Jag minns första gången jag besökte Milanomässan 2002 och Driades fantastiska lokal där fresker från renässansen mötte sen-modern formgivning.
• Jag minns när jag blev guidad till Bill Violas utställning ”Oceans Without Shores” 2007 på Venedigbiennalen. På gränsen mellan liv och död.
• Jag kommer ihåg när jag trädde in i Roberto Cuoghis mörka värld i Italiens paviljong i Venedig 2017 med nybakade Jesusfigurer. Med magi som metod.
• Jag minns jag såg de vertikala skogarna i Porta Nouva 2014 den första gången. Tack Stefano Boeri för att du skapade en rendering i verkligheten.
• Jag minns första gången jag så ett konstverk av Hilma af Klint 2008. Pionjärer och genier har faktiskt funnits.
• Jag glömmer aldrig då vi skapade framtidens stad i Ahmedabad tillsammans med fantastiska studenter från SSES och NID 2012.
• Jag minns den postuma Alexanders McQueen-utställningen i New York. Ett samtida geni. Med sorgligt slut. 2012.
• Jag minns det som igår då jag i fyra timmar diskuterade med Andrea Branzi, en av grundarna av Memphisgruppen, om skillnaden mellan postmodernitet, modernitet och weak modernity. 2002.
• Jag minns när jag steg in i Rafaelrummet i Vatikanmuséet och insåg att då och nu inte finns. 2006
• Jag minns när jag besökte Tom Sachs utställning på Fondazione Prada 2009. Vapensystem Fantasia.
• Jag kommer tydligt ihåg Heliga Stolens utställning på San Georgio där de uruppfört Gunnar Asplunds kapell 2018. Kände mig som en stolt svensk för första gången i Venedig.
• Jag minns sista gången min käre vän professor Ronald Jones guidade mig genom Tate Modern och jag fick en stor lektion i samtida konst 2017.

Virgil Abloh

Låt oss hitta tillbaka skapandet av nya minnen. Utan minnen förlorar vi vår identitet och människor utan minne kan inte skapa en kultur, så snälla vårda era minnen och våga framförallt skapa nya. Kanske blir du lite mer mänsklig, ödmjuk och levande på kuppen. Åtminstone blir jag det.

Minnen om framtiden och skit i nuet

Sedan början på 2000-talet har Quattroporte haft möjlighet att besöka festivaler, utställningar och andra platser där framtidens kultur och konst uppstår. En iver, som av vissa uppfattats som en överdriven kulturromantisk inställning, men som har tjänat oss mycket väl.

Att leva i nuet är annars idag högsta mode men det är i lika hög grad överskattat. Om människan bara lever i nuet blir vi inget mer än The Lowly Rat som slaviskt följer instinkter och begär utan något som helst perspektiv på något. Tämligen outhärdligt, så det är bättre att våga skita i nuet emellanåt. Nu tänker nog fler av er: Jaha, och vem förutsåg Coronapandemin? Den typen av exakta budskap får vi knappast av konstnärer och designers. Ja, det krävs avkodifiering och det krävs viss sensibilitet.

På Venedigbiennalen 2019, som vi skrivit om tidigare, fanns det ett flertal konstnärer som hade profetiska kvaliteter. Som exempel kan jag nämna Virgil Ablohs Aqua Alta med möbler i brons som såg ut att sjunka genom marken och Tomas Saracenos Auroscene. Båda verken handlade om planetens kris och den utveckling som vi valde att kalla för GAIA, med andra ord en planet i kris som kämpar för sitt liv.

Kanske undrar ni vilken utveckling vi ser här på Quattroporte? Baserat på konst och design. Vad tror du? Dags att skapa ditt första minne från framtiden.

1 Jag minns-konceptet är stulet av Peter Englund som i sin tur stulit av Marcel Proust.