När vi träffade unga 00-ister förra hösten märkte vi att något hade hänt. De hade förändrats på något sätt. Det var något som skavde. Vi hörde det redan i våra samtal i hissen på väg upp till vårt kontor. Än tydligare blev det i intervjuerna. Stämningen var inte densamma.
Jag har, genom mina 30 år som värderingsforskare, mött många generationer unga i diskussioner och intervjuer för att försöka förstå vilka värderingar som präglar dem, vilka drömmar de har och hur de vill leva sina liv. Först 90-talisterna, sedan 00-isterna och nu senast 10-orna. Alla med sina speciella kännetecken, nycker, och ibland inkonsekventa föreställningar som av oss äldre kan upplevas som naivitet, men som egentligen handlar om äldre generationers bristande förståelse och kronologiska oskuld. Vi lite äldre än trettio förstår helt enkelt inte att vi inte förstår; Vi förstår inte heller att vi lever i ett flatland, helt oförmögna att uppfatta vad som ligger bortom våra ögons färgseende och örons frekvensomfång. Men den här gången var det så övertydligt – det lät som en dissonans – som inte borde ha funnits där.
De värderingar som de unga har fått med sig kommer följa med dem när de växer upp. Genom hela sin livsresa. Det är dessa nya generationer som ska ta vid när jag och andra lämnar. Det är vår gemensamma framtid som de kommer att forma.
Vad hände?
Det hade hänt något med de unga männen. De hade förändrats efter pandemin. Men det var något mer och något större än bara efterverkningarna av en påtvingad isolering under två år. När vi frågade dem vem som inspirerade dem så var det längre inte pappa, mamma, eller ens Elon Musk de ville efterlikna. Absolut inte. Nu var det en engelsk/amerikansk influencer, multimiljonär, framgångsrik entreprenör och självutnämnd guru som hade gjort mest intryck och ristat in sina åsikter i deras medvetande. Nu var, numera ökände Andrew Tate deras förebild. Vi visste knappt vem han var. Sedan dess har Tate arresterats, suttit i rumänskt fängelse och är misstänkt för bland annat trafficking. Men det är inget som minskat hans popularitet nämnvärt. Han står stadigt.
Förklaringen och de unga männen
Men hur hamnade vi här? Jag har följt Andrew Tate sedan dess. Jag har försökt förstå och jag har sedermera insett att han har en utstrålning som kan påverka nästan vem som helst. Han är verkligen ingen idiot. Inte alls, det hade varit fräckt att anta och samtidigt underskatta de unga männen. Precis som vi gärna gör. Nej, Andrew Tate är ett geni av vår tid. Han kan skapa starka känslor, han är extremt välformulerad och full av energi. Som gjuten för sociala medier. Han är livsfarlig.
Tate ger de enkla svaren som många söker. Den raka och problemfria vägen till en bättre framtid. Han understryker de tydliga skillnaderna mellan könen och ger en mer traditionell rollfördelning där mannens ansvar är att tjäna pengar och ta hand om kvinnan. En supermaterialistisk, djupt individualiserad och traditionell framtidsvision framträder.
Utöver Tates framgångsrecept blev det uppenbart att många unga män vi träffade var missnöjda med att feminismen gått för långt med metoo och wokeismen som många uppfattade var rent förtryck.
Värderingar – igen
Det jag erfarit borde inte förvåna. Vi har sett det komma i våra mätningar. Vi har sett att värderingarna mellan killar och tjejer gradvis, men stadigt, har polariserats med tid. I dag är värderingsskillnaderna större än någonsin tidigare. Eftersom värderingarna är centrala i vad som människan anser är viktigt i livet innebär det en viss risk i att män och kvinnor i framtiden kommer att ha helt olika livsprojekt.
Olika målbild
Hundra år av jämställdhet har alltså gjort oss mer olika. Det kan verka motsägelsefullt. Männen har blivit ännu mer materialistiska och fokuserade på grejer medan kvinnor av idag är mer öppna för det nya och förändring. Samhället har skapat en ung man som är mer intresserad av materiell framgång än vi sett under de senaste 50 åren och som i många fall, saknar förmågan och verktygen att nå dit. I en sådan miljö kommer Andrew Tate bli förebilden, inspiratören och hjälten.
Den unge mannen, född i det nya seklet tycks också blicka mer bakåt än framåt. Det var helt enkelt bättre förr. Då när man fick ha chefspositionerna, industrijobbet och ishockeyn för sig själv. Men samtidigt finns det en stark framtidstro hos de unga männen. De tror att de kommer att lyckas och de kommer definitivt inte acceptera ett nederlag.
De glömda
Det har blivit alltmer tydligt att någonstans på vägen glömde vi bort killarna. I såväl samhällsbygget som utvecklingen och i visionen om framtiden. Och vi har bara sett början på en utveckling som kan få besvärliga och smärtsamma konsekvenser för vårt framtida samhälle.
Dessa unga män ser mycket annorlunda på framtidens samhällsproblem. De problem som ofta förekommer i den politiska debatten kring miljö, klimat och rasism är inte problem som bekommer de unga männen alls samma sätt som för kvinnor i motsvarande ålder. Här kan konsekvensen kan bli att de politiska motsättningarna kommer att stå mellan en manlig och kvinnlig världsbild.
En ny världsbild
Och Andrew Tate då? Ja han är fortfarande mycket populär. Förra månaden hade han en viral diskussion han med psykologen David Sutcliffe. Diskussionen har redan haft 3,1 miljoner visningar på Youtube. Ett annat inslag på kanalen har haft 15 miljoner efter tre månader. Och märk väl att Tate fortfarande är de-plattformerad i många sociala medier. På Twitter, där han är nu återupprättad, har han över 10 miljoner följare.
Men det finns andra. Russel Brand har 11,3 miljoner följare på Twitter och medieankaret Tucker Carlson har fler än 10 miljoner. Vi kan utgå från att det i huvudsak män som följer dessa. Männen blir lämnade kvar i dåtiden; utan förmågan att kunna konkurrera. Det kanske inte är så underligt att de som har allra sämst möjligheter väljer den enkla lösningen? Kriminalitet är fortfarande en bransch där männen är i dominans. Ännu en tid.
Kontrarevolution
Jag misstänker att den första motrörelsen är att älska Tate. En kontrarevolution där killar inte längre kommer att acceptera spelet längre.En Russel Brand som anklagas för övergrepp blir bara mer populär. Bara detta borde vara nog för de flesta att inse att något har gått fel. Unga män är bortglömda, idiotförklarande och negligerade och svarar med samma mynt.Det kommer inte kunna fortsätta länge till. Förändringen kommer vare sig vi vill eller inte. Och det kan bli ett smärtsamt uppvaknande för politiken, medierna och kvinnorna.
Kön blir än gång viktigare än utbildning, bakgrund och etnicitet. Det blev resultatet av 100 år av jämställdhet. Vem hade kunnat tro det?
Writes about society, design, architecture, cars and climate.