Det har knappast undgått någon att Ebba Busch hade en dyr, gul dunjacka på sig vid sitt näringslivsrelaterade besök i Jukkasjärvi, att PM Nilsson erkänt att han trots allt tjuvfiskar ål och att ChatGPT blivit den nya leksaken för medelålders kunskapsarbetare. GPTn är en liten maskin som kan göra det vi, så kallade kunskapsarbetare, tror att vi gör bäst såsom att skriva copy-texter, sammanställa gedigna forskningsarbeten och programmera avancerad kod; allt mänskligheten faktiskt behöver. Men helvete också; det här AI-eländet kommer ju kunna ersätta oss snart. Vad ska vi syssla med då? Omskola oss och bli verkliga arbetare?!

Speciellt nervösa verkar folk i 40-55 åldern på Södermalm vara. Vem kommer nu behöva reklamare, journalister och apputvecklare? Snacka om elefanten i rummet. Är vi på väg att bli lika otidsenliga som flottare, OH-designers och trummisar redan blivit? Det är den obekväma frågan som bränner nu. Eftersom jag själv är en medelålders man och bor på Södermalm har jag också lekt med Chat-GPT och både häpnat och förskräckts över vad den kan och vad som går att åstadkomma på kort tid med en maskin. Jag har förundrats över hur den lyckas jämföra två väldigt specifika och otroligt trista forskningsinriktningar på ett belysande och korrekt sätt på 45 sekunder. Mindre trist blev det dock inte.

AI som kulturarbetare

Det var med gott mod jag bad ChatGPT att skriva en pjäs som skulle göra succé. Jag specificerade tre inslag. Först bad jag den beskriva handlingen och nyckelaktörerna. Sedan talade jag om för den att pjäsen skulle innehålla normbrytande element. Avslutningsvis ville jag att den skulle skriva en recension på det egenskapade verket.

ChatGPT: Jag kan försöka beskriva handlingen och karaktärerna i en teaterpjäs, men jag kan inte garantera att den skulle bli en succé. Det beror på många olika faktorer, inklusive skådespelarnas prestationer, scenografin, ljussättningen, musiken och så vidare.

Här är en fiktiv handling och karaktärsbeskrivning för en teaterpjäs:

Handling: Pjäsen handlar om den unga kvinnliga huvudkaraktären, Lena, som växer upp i en liten stad i södra Sverige under 1990-talet. Lena drömmer om att bli journalist, men möts av motstånd från sin konservativa familj och samhälle. Trots motgångar och motstånd kämpar Lena vidare och till slut lyckas hon få en plats på en journalistutbildning i Stockholm. Pjäsen följer Lenas resa från drömmande tonåring till mogen och framgångsrik journalist.

Karaktärer:

  • Lena: Huvudkaraktären, en ung kvinna med stora drömmar om att bli journalist. Lenaär stark, envis och intelligent, men också känslig och sårbar.
  • Lena’s mamma: En konservativ kvinna som är orolig för sin dotters framtid och försöker övertala henne att välja en ”säkrare” utbildning.
  • Lena’s pappa: En tystlåten man som vill se sin dotter lyckas, men som också har svårt att förstå hennes drömmar och val.
  • Lena’s vänner: En grupp tonårsvänner som stöttar Lenai hennes strävan att bli journalist.

Recension: Pjäsen ”Drömmen om journalistiken” var en verkligt gripande och rörande historia om en ung kvinna som kämpar för att följa sin dröm. Skådespelaren som spelade Lena gjorde en mycket stark prestation och lyckades verkligen fånga karaktärens känslor och utmaningar. Scenografin och ljussättningen var också mycket välgjorda och bidrog till den starka atmosfären i pjäsen. Sammantaget en mycket sevärd teaterupplevelse! Betyg: 4/5.

Resultat

Fantastiskt eller hur? Jag ser redan filmatiseringen av pjäsen framför mig. Med Colin Nutley som regissör och Helena Bergström som den oroliga, konservativa mamman. Lena spelas av Molly Nutley och pappan av en tjurig men kärleksfull Jonas Karlsson. Det här kan bara bli bra. Eller hur?

Vi är på väg in i Lenas drömvärld. In i en lovande, prunkade och underbar framtid. Vem behöver en Lars Norén, Ingmar Bergman eller ens August-familjen eller Mikael Persbrandt när vi har ChatGPT? Är det här en föraning om helvetet som visar sitt fula tryne?

 

Peter Majanen (finskt hockeyproffs, entreprenör och musiker. Om vi ska tro ChatGPT)

You wish