Almedalen den 3 juli 1985

Palmes last speech

Pernilla Wahlgren runs out on stage in a track suit sporting a fluffy eighties hairdo. Two strutting dancers are working hard on raising the mood. The bands guitarist is quite good and I’m impressed by how he plays semiquaver funk comp on his D- and G-strings. Alternately damping and ringing. He seems to be able to mark any syncopation. Somehow he is the high point of the evening. After Piccadilly Cirkus and some un-definable flute tunes by Pernilla Olof takes the stage. Olof Palme is wearing a pale summer jacket and comes across as sporty and tired at the same time. His character one of resignation.

I liked Palme – but I can’t remember a single word of his speech. It was his last Almedalen. But no one could know that at the time? However I will never forget the guitarist’s semiquaver.

Liknande inlägg

Almedalen den 3 juli 1985

Palmes sista tal

Pernilla Wahlgren springer in på scenen i träningsoverall och med fluffigt 80-tals hår. Två struttiga dansare sliter hårt med att höja stämningen. Gitarristen i bandet är riktigt bra och jag imponeras över hur han spelar 16-dels funkkomp på D- och G-strängarna. Ömsom dämpande ömsom klingande. Han verkar kunna markera vilken synkop som helst. Han är på något sätt kvällens behållning. Efter Piccadilly Cirkus och några odefinierbara flöjttoner av Pernilla stiger Olof på. Olof Palme har på sig en ljus sommarjacka och är både sportig och trött på samma gång. Det finns en resignation över hela hans gestalt.

Jag gillade Palme – men jag kommer inte ihåg ett enda ord av hans tal. Det var hans sista Almedalen. Men det kunde väl ingen veta då? Däremot glömmer jag aldrig gitarristens 16-delar.

Liknande inlägg