Gråt inga tårar utan låt oss skratta bort den tid vi har kvar. Milano Design Week visade sig från sin bästa sida i år och även om mässan skjutits fram två månader, från april till juni, fanns vårkänslan bevarad. I idéer och design som hade vilat i sitt knoppstadium under två år, fick nu brista och blomma fritt under den skarpa subtropiska solen.
Jag besökte världens största och mest betydelsefulla designmässa i världen för 17:e gången sedan 2002. Milano Design Week/Milan Furniture Fair/Salone del Mobilen (kärt italienskt barn har många namn) är världens största och viktigaste designutställning och startade 1961. Mässan går att likna vid en slags årlig världsutställning för design där de största varumärkena, designerna och länderna tävlar om att vara bäst. Den har också kommit att bli en central del för Milanos stads- och näringslivsutveckling och har således implikationer för resten av världen. Om man har intresset, möjligheten och färdigheten ger Milano Design Week en unik möjlighet att se och uppleva de trender som ligger 3-7 år före det som är mer allmänt känt inom estetik men också, efter viss tolkning, med betydelse för många andra områden.
Vad var speciellt år 2022? Låt mig exemplifiera i några teman och några utställningar.
Humor och sorglöshet mitt i förtvivlans tid.
År 2022 har inte varit mänsklighetens bästa år. Vad är då mer rätt än att fly från verklighetens tyranni med elaka problem, krig och ekonomisk kris? Med sublim känsla och cool intelligens visade Piero Lissoni och Amazon (!) en spegellabyrint i universitetsområdet. En balanserad buffa med gyllene-snittet aura som genomsyrade installationen. Barn, konstnärer, vanliga människor samt en del idioter kunde inte få nog av denna ytligt sett nog så banala och urgamla trollkonst. I labyrintens vindlingar fick solonummer av ny design och återbrukade föremål improvisera fritt. För visst kan man rädda planeten samtidigt som man har roligt. Vissa kan tycka att det är gröntvättning av Amazon. Förvisso, men jag tycker oavsett det att det var bland den bästa som ett stort varumärke gjort för att stärka sin bild inom klimat och hållbarhet. Utan pekpinnar och näsvishet ville utställarna ta oss upp i himlen snarare än ta ned oss på jorden. ”Gråt inga tårar” för min skull.
Blommande nostalgi
Vem kommer sakna förbränningsmotorns brummande? Oavsett om det är bas-gurglande ljudet från en åtta-cylindrig motor, en spänstig 6 cylindrig morrande, eller till och med den 12-cylindriga motorns spinnande. Lukten av bensin och avgaser, skiten och mekaniken. Uppenbarligen många. I The Art of Dream hade Porsche och Rudy Barber skapat en blomlabyrint som inramade en 911 S 2.4 Targa från 1972. Relationen mellan natur och teknologi. Eller kanske ett kärleksförhållande mellan två vackra ting; rosenträdgården och en utsökt designad bensindriven bil. Jag kommer sörja dem; bilarna som lät, luktade och kändes. Lite som alkoholisten som kommer ihåg smaken av den där sista drinken och vet att smaken av gin och tonic och i all framtid nu bara är ett minne. Nostalgin och viljan att återvända har aldrig känts så stark under de senaste 20 åren i Milano.
Fåtöljen Hortensia av Mooi
Metaverse amour
Bilden kring vårt framtida digitala dubbelliv börjar klarna. När din avatar och avatarpartner går och lägger sig tillsammans på kvällen för att sova, kan du se hur partnerns lysande ögonfransar försvinner bort. Det är tecknet. Även den yttersta känslomässiga närhet kommer att transponeras in i en blockchain-verklighet. Åtminstone om man får tro svenska Space Popular och deras utställning ”The Global Home”. Mycket vackert och nostalgiskt men också outsägligt sorgligt stod de för den mer allvarliga delen av utställningen.
Även hos holländska Mooi kunde man uppleva metaverse men här mer med en blinkning. Utställningen A Life Extraordinary tog sin utgångspunkt i Moois Hortensia chair som är en av de mest kända designobjekten avsett för Metaverse. Den digitala NFT-varianten av fåtöljen kostar idag något mer än den fysiska varianten (knappt 30 000 kr). Jag vet åtminstone vilken av dem som jag hade valt…
Det här var bara tre exempel av många. Världen förändras och vi på Quattroporte är av åsikten att det är i konst och design många av framtidens värderingar och känslor först uttrycks. Framtiden är redan här men den är ojämnt fördelad (William Gibson). På Milano Design Week och Venedigbiennalen finns ansamlingar av framtiden i samtiden.
Quattroporte kommer under hösten att ge intresserade personer möjlighet att delta i seminarier kring framtidens estetik baserat på 20 års erfarenheter från bland annat Venedig Biennalen och Milano. Och vad vi kan vänta oss i en tid fylld av labyrinter både i vårt inre och ute i världen. Skrattet och humorn kommer vara mer viktig än någonsin för att människosläktet ska övervintra och sedermera överleva. Något nytt är på väg att ske. Jag vet ännu inte vad jag ska kalla det. Kanske vet du bättre?
Writes about society, design, architecture, cars and climate.