Staden håller på att förändras och bli till något nytt. Annorlunda. Ogästvänlig och otäck. Även om den till det yttre kan se ut som tidigare är det dessvärre bara skenet som bedrar. I min förra artikel skrev jag om hur kulturen kommer stöpa om staden som vi känner den idag. Kanske är det svårt att föreställa sig, lite som just innan biltrafiken tog över stadsrummet. Men det finns också andra faktorer som kommer att bli viktiga i framtiden, mindre trevliga men tyvärr livsnödvändiga.
Som nummer två på min lista över nödvändiga framtida förändringar i stadsrummet kommer behovet det grundläggande mänskliga behovet av trygghet och säkerhet. Trygghet tillhör en av de grundläggande värderingarna kopplade till vår biologiska överlevnad och är alltså inte kulturellt kopplad. Den kände utvecklingspsykologen Abraham Maslow[1] menade att utan denna värdering, vilken tillhör basen på hans så kallade behovstrappa, kan människor och samhällen inte utvecklas och avancera. Istället stagnerar mänskligheten och börjar en vandring nedförs mot att bli mer outvecklad. Härmed skapas också mer outvecklade platser. Alla vet att på platser utan trygghet finns det ingen förutsättning att bygga ett postindustriellt och avancerat samhälle. Ett samhälle som gjort just Sverige så framgångsrikt som innovationsland, välfärdsbyggare, och som en del hävdar, en humanitär stormakt.
Sverige har i mätningar av värderingar, av både Ronald Inglehart och Shalom Shwartz , tillhört de mest postindustriella och förändringsbenägna länderna. Något som nu kan vara på väg att förändras. Kanske för gott och det bara för att tryggheten inte finns kvar. I linje med knapphets-hypotesen[2] kommer vi att sträva efter ett tryggare och säkrare samhälle på bekostnad av mer högststående värderingar. Generation Z kommer, i detta scenario, att bli den första grupp av människor sedan förra sekelskiftet som känner sig mer osäker och otrygg än sina föräldrar. Om vi ser denna otrygghet i ljuset av generationens benägna samhällsengagemang och aktivism, har vi en framtid av oförsonliga konflikter framför oss. De allra yngsta, den så kallade Alphagenerationen[3] har uppvisat ett än starkare intresse för aktivism. Kanhända för att barnen är uppvuxna med ifrågasättanden, diskussioner och demonstrationer, varför vi kan vänta oss decennier av ökade aktivistiska utspel.
Vi har sett det förut; länder och platser som går igenom en tid av grå jämmerdal. Se till exempel Den stora depressionen, Tyskland 1928, Venezuela, Zimbabwe och många fler. Sverige är inte där ännu. Långt ifrån, och Gud hjälpe att vi aldrig ska hamna där igen. Samtidigt ser vi tecknen med större fokus på Gal-Tan, bristande framtidstro hos många unga, ökad kriminalitet och en tilltagande aggressivitet. Som ett brev på posten kommer maktvärderingar och kollektivism att ersätta den öppenhet och tro på individualism som gjort Sverige så exceptionellt. Det är en komplex process av värderingsförändringar och normförskjutningar som sätts igång och som förr eller senare kommer att kodifieras i lagtexter och nya beteenden som exempelvis klaner, gängbrottslighet och religiös fundamentalism. För att nämna några påföljder. Det är som historikern Lars Trädgårdh säger: Det är ett under att människor överhuvudtaget kan tänka sig att sympatisera med människor utanför den närmaste gruppen, kvarteret familjen och klanen. Det vi nu riskerar är den livsnödvändiga tilliten som krävs i det öppna samhället. Det är dags att ändra riktning. Mycket kan bara hanteras på politisk nivå genom kloka reformer och verklighetsnära åtgärder. På kort sikt och på lång sikt.
Här kan även stads- och fastighetsutvecklare göra något och istället för att, som det ofta är nu, bara vara en del av problemet. Allt fler upplever, som sagt, att vi lever i en otryggare omvärld. Hur säkert är ditt bostadsområde? Kanske är du en av dem som har förmånen att bo i en säker kommun eller fint bostadsområde med mysiga caféer, elsparkcyklar och en second hand-butik i varje gathörn. Grattis. Men kanske har du ändå, det senaste året förvånat dig själv med att du tvekat att gå ut sent på kvällen, för att du inte känner dig lika trygg som innan. Du inte ensam. Det är som om en osynlig demon berövat oss känslan av trygghet och vi kan ju trots allt inte skylla allt på covid-19. Vad kan då stadsutvecklare och fastighetsägare göra? Lämna mantrat kring ekologisk hållbarhet bakom sig och låta hållbarhetsstrategierna bli lika naturliga som att elen fungerar tillfredsställande. Skapa miljöer, typologier och platser som bidrar till öka trygghet och säkerhet. Annars är ni bara en trist del av problemet. Visst, vi kan tycka att det är politikernas uppgift att sörja för att det finns poliser på gatorna, en skola som fungerar, socialtjänst med mera. Men det räcker inte, även det fysiska rummet upplevs som mer eller mindre tryggt. Eller är det bara en slump att många av dagens mest utsatta områden finns i de mest hårdhänt modernistiska miljöerna? Med dåliga Corbusier och Mies van de Rohe-plagiat
Behovet av att känna sig trygg har ökat med 50 procent sedan årsskiftet.
Trygghet är, som sagt, en mycket grundläggande värdering och i välfärdsbygget Sverige har de flesta inte behövt bekymra sig om sin säkerhet, men nu går vi in i en post-trygg fas där trygghet inte längre är en självklarhet. Detta är riktigt allvarligt för om vi inte känner trygghet kan vi omöjligt trivas, känna lycka och vara kreativa. Om trygghet blir en premiumkänsla, ja då har vi alla misslyckats. Om trygghet kräver skyddsvästar, vapen eller höga murar vet vi att vi är på väg utför. Nu är det som viktigast att se till att behovet av trygghet tillfredsställs för att bättre kunna rusta oss för en mer positiv resa mot framtiden. Så kommer vi tillbaka i kulturen och värderingarna. Tänk om det verkligen är så att samhället aldrig kan skapa trygghet utan att det finns plats för det vackra och humanistiska. Det är bara så vi kan få den tillbaka. Tryggheten.
Uppfattad otrygghet och fulhet på några utvalda platser. Ojämnt fördelad.
Det fysiska rummet kan alltså bidra till att skapa trygghet och framtidstro. Jag tror att det ur strävandet att bygga mer säkra platser kan något nytt skapas. En ideologi som ligger bortom den grova modernismens kyliga konsumtionsinriktning och post-materialismens tomma gester som kommit att prägla så mycket av stadsutvecklingen de senaste 100 åren och som tidigare fungerat och accepterats i det homogena samhället men som i ett mer heterogent samhälle skapar, klyftor, barriärer och avundsjuka. Framtiden behöver miljöer där trygghet och kultur samverkar och utvecklar något mer humant. För människan. En miljö där vackra och livfulla grannskap skänker trygghet och möjlighet till en livsresa värd namnet. En miljö där natur, topografi och stadsbyggnad harmonierar, präglad av post-gentrifiering. En miljö där uppfattad fulhet och otrygghet är ett minne blott. Vi kan vara i början av en sådan resa så låt oss sträva mot en tryggare framtid. Eftersom det bara är så vi kan återerövra känslan av trygghet. Alternativet är dåligt. Eller som Ronnie James Dio sjunger i Self Portrait (1976).
Nothing is real but the way that I feel
And I feel like going down
Down, down, down
Down, down, down, down, down
Låt oss undvika detta scenario. Nu. Det finns ingen tid att förlora.
[1] Maslows teorier kritiseras för att de inte går att belägga empiriskt. Jag är en av dessa kritiker. Som tankemodell är den dock värdefull. Det verkar som att alla samhällen har en liknande utvecklingskurva. Det är bara det att vissa av hans begrepp är svåra att operationalisera. Trygghet är dock en av de mer grip- och mätbara.
[2] Knapphetshypotesen definierades av Ronald Inglehart. Han menade att minskad (ekonomisk) otrygghet skapar möjlighet till post-materialistiska värderingar. Han har även kunnat visa att detta stämmer inom ramen för hans arbete med World Value Survey.
[3] Personer födda från cirka 2010 och framåt
Writes about society, design, architecture, cars and climate.